Ziggebloggen

Fotografering

2008-10-13T12:28:00.005+02:00

Cia Lindroth är en fotograf som bland annat fotograferar hundar i studio. Hon har ett projekt där hon vill ha bilder av alla hundraser och Zigge ställde glatt upp som modell för Lundehunden.

Kika in på sidan, bor du i närheten så är det ett billigt och bra sätt at få fina bilder på sin kamrat. http://www.cialindroth.se/

"Storebror"

2008-10-10T14:21:00.004+02:00

Oj vad länge sen vi skrev i bloggen! Det händer mycket i livet och aktuellt just nu är att familjen fått tillskott i form av en människovalp vid namn Nils, född 29 augusti.

Zigge tar det hela klart bra och efter att ha spenderat de första två dagarna efter att vi kom hem med att sura i korgen verkar han nu se den lilla väldoftande men skrikande tingetsen som en naturlig del av familjen. Babygymmet är bästa viloplatsen och enda konflikten rör intresset för bebisens leksaker - något som fungerar tämligen väl!

Antal Lundehundar

2008-01-17T15:26:00.000+01:00

Kennelklubben gick igår ut med sin årliga statistik om antalet registrerade hundar i Sverige. Som vanligt snackas det mest om hur många Chihuahuaor det finns (massa nya) etc. Men som statistiknörd klickade jag såklart upp hela listan och ser att det finns 31 registrerade Lundehundar i Sverige. Klara belägg för att det är en liten ras men även troligen att många hundar ej är registrerade.

Åter till Sumpan

2008-01-15T09:06:00.000+01:00

Sen i måndags är Z åter inne i rutinen med varannan vecka på hunddagis och varannan hos M&S i Sumpan. Riktigt skönt faktiskt – M&S är mästare på att ta hand om honom och ger och bra backup på kvällar och helger om så behövs.

Vi hann ju träna lite seriöst på hur han ska uppföra sig på tåget innan det blev slut på pendlandet i ett par månader. Men nu funkade det bra direkt. Idag satte jag mig ner, vred in Z mellan benen och han låg där så snällt. Det var nära att jag åkte direkt till jobbet utan att hoppa av i bara farten för att jag glömde bort honom…

Väl i Sumpan är det noterbart hur många fler hundar som rör sig där. Igår kunde han inte ens sluta sniffa och trots att han var tvungen att bajsa. Skönt att ha flyttat ut från trängseln faktiskt!

SNÖ!

2008-01-03T08:59:00.000+01:00

Äntligen är även marken i norra Stockholm vit av snö. Zigge fick glädjeryck då vi kom ut och vi tog vägen över några åkrar och en skogsdunge så att han i löst tillstånd fick springa av sig snöyran :-) Han var helnöjd då han kom fram till dagis efter den turen. Märkligt nog tar den längre promenaden med lös hund lika mycket tid som den koratste vägen med koppel och nos, kiss och bajsstopp - sedelärande historia?

En decimeter till så kan vi ta fram skidorna och testa nya dragselen!

Nytt år

2008-01-02T15:31:00.000+01:00

Gott nytt år önskas alla från vår familj!

Julhelgerna har förflutit lugnt med mycket mat och långa promenader. Vintern har inte kommit på allvar ännu men i morse var åtminstone slasket fruset så att Z kunde leva ut lite glädjefnattar på väg till dagiset.

Nyårsafton gick bra och Zigge klarar smällarna bra - blev kanske lite väl runt midnatt men annars är han klart tålig. Z verkar inte ha lovat något i samband med nyåret men jag har märkt att han nog är på väg in i en ny trotsperiod. Efter att i en dryg månad varit exemplarisk (så exemplarisk en Lundehund nu kan bli...) börjar han nu att krångla vid inkallningar och dra i kopplet igen. Dags för en ny period nolltolerans!

Julfirande

2007-12-25T10:00:00.000+01:00

Bästa kompisen Ebbe försöker få lite uppmärksamhet i svår konkurrens med Zigges julklapp: en tuggsko.

Oväntat snabbt

2007-11-23T09:44:00.000+01:00

Jag och Zigge tillbringar en del tid på SL´s pendeltåg – ofta i rusningstid. Det funkar relativt bra men jag tycker att han har haft svårt att slappna av och sitta/ligga lugnt när vi åker.

Jag fick för mig att idealet skulle vara om han kunde vara mellan mina ben när vi åker – vare sig jag sitter eller står. Efter att försökt locka, dra och trycka honom till rätt position några resor tog jag igår itu med utmaningen beväpnad med Frolic i hemmets lugn. På kommandot ”MELLAN” skulle han gå in mellan mina ben, snurra runt och sätta sig med nosen framåt. Tränade i dryga fem minuter tills det började sitta något sådär.

I morse på tåget fick jag sittplats och Z började åter snosa runt som han gör. När jag denna gång försiktigt drog in honom mellan benen ocj kommenderade mellan satte han sig direkt och satt sen så hela vägen!!! Vet inte om det var tack vare träningen men det är ju läge att fira de segrar man kan :-)

Snart helg!

Sådan herre sådan hund

2007-10-27T15:04:00.000+02:00

Två slagna hjältar tar en välförtjänt eftermiddagslur i soffan.

Pendelhund

2007-10-26T15:55:00.000+02:00

Varannan vecka är Zigge nu på dagis nära nya hemmet och varannan hos M&S. Det innebär att han senaste veckan har fått åka pendeltåg några stationer varje morgon och kväll. Som synes börjar han nu vänja sig vid detta.

Z på pendeln i rusningstid, full tillit!

Flyttat

2007-10-26T15:18:00.000+02:00

Nu är Zigge en radhushund! Han slapp större delen av helgens hets genom placering hos M&S, dock sov han i nya huset natten till i lördags. Han fann sig snabbt i detta och tycktes finna korgens placering bland alla kartonger som självklar. Natten spenderade han iofs i vår nya säng - Tempur passar visst även hundar.

Något förskräckt var han när vi åkte till den gamla (och tomma) lägenheten, inga möbler och ingen matte... Snabbt fann han sig och nyttjade möjligheten att verkligen härja runt i full fart och glida över golven i svängarna.

Annars har båda Z och vi börjat finna oss i det nya huset, högen med tomma kartonger växer och det börjar i delar bli hemtrevligt. Z är förtjust i idén med fönster som går till golven så vi får jobba på att hindra honom från att skälla. Att vi har en trädgård är fortfarande främmande för honom men igår tog han sig en springtur och kände på gräset på baksidan. Tog etttag att kalla in honom och vi ser fram mot kommande staket.

Dags att flytta

2007-10-15T08:06:00.000+02:00

I helgen har vi lagt energi på att förflytta allt vi äger till lättransporterade kartonger. På fredag går flytten mot vårt nya fina radhus. Zigge har svårt att se tjusningen med flyttbestyren och fick därför spendera stora delar av helgen hos M&S - skönt för alla inblandade.

Flytten kommer innebära att vi får närmare till naturen och bäst av allt - en egen tomt för oss alla att njuta av. Då området är nytt går inte allt så enkelt som man tänkt sig direkt. Vi vill ju givetvis sätta staket runt tomten, problemet är att man inte kan få veta när Lantmäteriet kommer att passera förbi för att märka ut alla tomtgränser... kan bli snart men troligare i vår. Får se om vi kan komma överens med grammarna om gränserna ändå... vi vill ju ge Z chansen att få vara ute lite själv (och hålla koll på grannarna :-)

På fredag morgon får vi nycklarna och på kvällen räknar vi med att ha fått alla saker flyttade till nya huset - sen väntar en arbetsam helg då Z åter får vara hos M&S.

Denna vecka är Zigge på dagis igen, långt från Sumpan men behagligt nära nya huset.

Revirmarkering

2007-09-26T18:59:00.000+02:00

Idag har Z varit på dagis igen. Resten av veckan blir det besöka släkten och sedan har han en halvtidsplats på dagiset. Det innebär att han är varannan vecka på dagis och varannan hos dagmatten. Det kan nog bli en bra lösning.

När jag hämtade honom idag fick jag höra att han gärna revirmarkerar. Dvs han hade skvätt inomhus lite här och var. Blev ganska förvånad, men å andra sidan är det ju sällan han vistas inomhus med andra hundar så man vet ju inte hur han funkar då. Dagisets tips var att kastrera honom, men det tycker jag verkar vara en väl drastisk lösning!! De får köra med FY-spray istället.

Måndag

2007-09-24T19:56:00.000+02:00

Z fick plats på dagiset idag och på onsdag. I morgon får han dock hjälpa husse att jobba hemifrån.

När vi kom hem idag åkte vi direkt till Maxi för att handla. Z fick som vanligt stanna i bilen i parkeringsgaraget under tiden. När vi kom tillbaks till bilen så såg vi ingen hund blängande ut genom bakrutan. Zigge hade somnat i baksätet! Han har ALDRIG förut somnat när han varit själv i bilen. Ännu ett bevis på att det är lite kämpigt med dagis!

Passar på att utfärda en varning för Knorrs Asparagus Soup (den i en plastpåse), smakar absolut ingenting.

En tuff vecka

2007-09-21T19:51:00.000+02:00

Man blir trött av att vara på dagis! Zigge slocknade så snart vi kommit innanför dörren. Men så har han ju också blivit dumpad på 4 olika ställen på en vecka. Tur att han är en så anpassingsbar liten jycke!

Det verkar ha funkat bra på dagis, vilket var skönt att höra. Dagmatten är fortfarande sjuk så nu är det bara att hålla tummarna att Zigge får plats på dagiset på måndag också!

Inskolning

2007-09-21T09:27:00.000+02:00

Dagmatten har tyvärr blivit sjuk, så idag får Zigge fått vara på dagis för första gången. Efter lite omkringvillande i Barkarby, hittade jag och Zigge slutligen fram till Flashdance Hundcenter. Exteriört såg det inte mycket ut för världen, inrymt i en gammal industrilokal. Inuti verkade det dock rätt mysigt och personalen var väldigt trevlig.

Zigge var i alla fall nöjd, det var ju andra hundar där! Och en massa tikar! Han brydde sig med andra ord inte nämnvärt om att matte lämnade byggnaden..

Släktbesök

2007-08-16T16:37:00.000+02:00

Efter Morokulien fick Zigge sova gott i bilen medan vi körde mot södra Dalsland. Han vaknade till då vi förgäves snurrade genom några samhällen på jakt efter sprit (E85) till bilen och kom igång med ett ryck då vi panikbromsade framför en älg. Så mycket har jag sällan hört honom skälla – vi kom undan med blotta förskräckelsen och gladde oss åt att det var 50-sträcka där.

Väl framme hos A kunde vi som vanligt konstatera att hennes schäfer Briska inte kom överens med Zigge, Briska fick därmed spendera 3 dagar i hundgården. Kompisen Alex däremot tog som alltid glatt emot Zigge och de spenderade några bra dagar tillsammans.

Zigge fick också passa på att träffa fler av Vickans familj och se en del av Vänersborg med omnejd. Hemma hos H som har går träffade Zigge på alla möjliga spännade djur. Kor funkar ju bra på håll men närkontakten med 4 kattungar och deras sura morsa var klart läskig men efter ett tag vågade han sniffa lite – jakthund? Inte vår jycke! Slutligen kom även taxen hem, Zigge hade ju redan testat både hans mat och hans korg så det blev glad och kamratlig brottning. I 5 minuter klarade Z att hålla jämt tack vare sin smidighet mot taxens styrka men sen tog rutin och vana ut sin rätt och Z hamnade gång på gång på rygg. Taxrackaren jobbar ju faktiskt som jakthund – klart han orkar…

Slutligen åkte vi till Göteborg för att fira E som fyllt år. Hon och pojkvännen J har en trevlig och pigg hund (blandras) vid namn Rocko som tveksamt välkomnade Z i sitt hem. Z gillade inte alls läget utan satte sig under Vickan och ville mest hem. Efter en gemensam promenad blev det klart bättre och de kunde sedan lugnt vara i samma lägenhet – lärdom för den dagen!

Morokulien

2007-08-16T16:14:00.000+02:00

Då vi seglade var Zigge hos Maggan och Stefan i en vecka. När vi kom hem blev det snabb ompackning, tvätt, intensivträning med Zigge och sedan iväg. Målet var Morokulien – en gränspostering mellan Norge och Sverige där nära nog 100 Lundehundar (med ägare) skulle träffas i två dygn för att prata Lundehund, visa Lundehund, leka med Lundehundar, titta på Lundehundar, arrangera möjliga nya Lundehundar etc. Med andra ord galet många Lundehundar.

Vi kom fram fredag kväll och slog raskt upp tältet och åt en snabb måltid varefter vi anslöt till många andra som träffats för att grilla och snacka lite hund… Trevligt upplägg och som sagt – många hundar… Zigge gick nästan i spinn av alla möjligheter och ”låste” sig helt enkelt. Han gladdes åt att trygga släktingar som halvsyster Mira och syrran Zizzi var på plats. I övrigt var han försiktigt avvaktande och sniffade lite försiktigt efter tikarna men höll sig på sin kant. Väl hemma i tältet somnade han direkt och vår oro att komma i ordning på en camping med så många Lundehundar och Buhundar kom på skam.

Lördag morgon ville han upp tidigt så det blev promenad, frukost och sen iväg att ta plats vid utställningsringen för att titta på valparna och för att vänja Z vid allt spektakel. Och spektakel var det minsann! I ringen visades hundarna på löpande band för en aldrig tröttnande domare som tog gott om tid på sig och var riktigt vänlig. Runt omkring snurrade folk och mängder av rävliknande hudar som efter bara några minuter bildat en gemensam flock och ilsket skällde ut alla hundar av avvikande ras som hade fräckheten att komma förbi, särskilt svartfärgade hundar fick veta vad de var värda…

Zigge ställdes mot 2 andra hundar i unghundsklassen och kom 2:a efter en norsk hund (som sedan visade sig vara bra nog att bli bäst av de hanhundar som inte redan blivit champion = han fick cert). Vår bloggfavorit Magic kom 3:a då hans tänder inte var fina nog… Zigge gick inte vidare (CK) då han var några millimeter för hög… Till tröst fick han i vart fall ett hederspris och fina omdömen.

En av dagens höjdpunkter var sen när Magic och Malin visade upp sig genom att köra ett nummer med freestyle – helt otroligt vad duktiga de var! Många tårar i publiken och en hel del som konstaterade att ”man borde kanske lära hunden lite tricks, det verkar ju funka…” Stor eloge till the M&M´s som vågar visa. En film av detta kan du se här.

På eftermiddagen ställde vi även upp i avelsklass med pappa Trollis och 3 söta systrar, en klass som vi vann. Uppfödarklassen med Mountjoy fick vi lämna besegrade. Kvällen fick Z tillbringa i bilen medan människorna åt en trevlig gemensam middag ordnat av Lundehundssällskapet.

På söndagen ställdes vi mot samma motstånd igen. Denna gång bedömdes den norska hunden ut då den saknade social vana och Magic vann. Zigge var fortfarande för hög och kom 2a, fast utan hederspris. Magic den rackaren blev bästa Hanne och slog därmed massa gamla champions och erövrade ett välförtjänt norskt cert.

Summa summarum blev vi varje gång utslagna av den hund som sen vann cert – känns helt OK, kan dock inte hjälpa att undra hur det gått om domarna lämnat måttbandet hemma… Vi kan även konstatera att mycket av det vi tyckt är typiskt Zigge bara är rastypiskt och jämfört med andra hundar är Zigge faktiskt både lydig, lugn och tystlåten… Sen finns det ju en del som är duktigare på allt så klart.

När väl alla hanhundar var bedömda orkade ingen av oss längre utan vi styrde kosan söderut för att hälsa på släkten.
Fler bilder finns upplagda på http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/MorokulienPpet

Ett år med Zigge

2007-07-12T10:18:00.000+02:00

Vi bestämde oss i mars 2006 för att skaffa hund. Efter två veckors intensivt hundpluggande och genomgång av rasegenskaper kontra våra liv hade vi plötsligt bara ett par raser kvar på listan. EN av dem var den mystiska Lundehunden som det fanns så få av och ingen hört talas om. Till vår lycka fanns Monika på Kennel Mountjoy minuter bort från oss. Efter ett studiebesök och ömsesidigt förhör fann vi tycke för rasen och Monika verkade anse att vi nog skulle klara av en hund… Vi hamnade i kön för en hanhund (1:a plats i kön) och en dryg månad senare, den 19 april, föddes lille Mountjoy Ztiliga Zigge.

Vi fick själva bestämma namnet – bara det var på Z… Vi var inne på norska namn och Sigge är klart vanligt där! När han var 3 veckor fick vi träffa honom och hans syster Zissi för första gången. De såg ju ut som marsvin och gjorde inte mycket - men vi var sålda.

En vecka innan midsommar tog vi hem den lille krabaten som sturskt tog lägenheten och våra liv i besittning. Kampen för att upprätthålla våra regler startade samtidigt som projekt rumsrenhet inleddes med stor optimism. Efter ett drygt år kan vi konstatera att reglerna har ändrats betydligt och att det tog mer än sex månader innan han var rumsren (vilket tydligen är helt normalt för rasen – varför sa ingen det till oss?).

Under uppväxten har vi faktiskt lyckats med mycket av det som faktiskt är viktigt. Han trivs med och är snäll mot barn, gamla, hundar, djur och det mesta andra. Han bits inte, kissar ute och har aldrig rymt hemifrån mer än 50 meter. Vi kan ta med Zigge på de flesta upptåg och ställen. Han fungerar och trivs både på fina fester, i skog och mark och på båten. Att ta med Zigge på flyget eller att sitta av en dag i bilen är inget vi oroar för alls.

Vissa olater har vi låtit honom få. Klart att han får sova i sängen och ligga i soffan, maten står framme längre än en kvart och vi är värdelösa på att träna honom att vara ensam hemma. Sen hade det varit kul om han aldrig drog i kopplet, alltid kom då vi ropade, inte skällde i trapphuset och själv kunde gå upp på mornarna och köpa frukostbröd till oss…

På http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/FRstaRetMedZigge finns bilder från tiden som gått.

Bröllop

2007-07-09T15:10:00.000+02:00

Giftemål ligger visst i tiden - vi gifte oss ändå, fast på vårt eget sätt. Vi hade en hel del funderingar på hur vi skulle göra med Z i samband med den stora festen - skulle han lämnas hemma eller till och med få en del i ceremonin?

När vi i påskas träffade vigselförrättaren som tyckte att det vore kul med en hund i bröllopsföljet så bestämde vi oss för att han i vart fall skulle få vara med på festen. Det underlättades av att vi hade en hel gård för oss själva en bra bit från trafiken.

Efter en del funderande köpte vi ett vitt koppel och bestämde att Zigge skulle få gå med näbbarna längst fram i tåget. Gick sådär på genrepet men när det väl var dags så drog han i vart fall åt rätt håll… Kom till sist till ”sin plats” och tappade där snabbt allt intresset utan la sig i skuggan av mina bestmen. Att det var 5:e dagen i rad med mer än 25 grader och att han hade tillbringat ett par timmar med att hälsa på alla gäster gjorde sitt till!

Resten av kvällen och natten gled han runt och höll koll på att alla hade det bra, lekte lite med de andra hundarna (som stod bundna) och ansträngde sig att vara så söt som möjligt – han verkar gilla fester den lilla smörisen. Värmen var dock ett klart problem så han ville inte vara med och dansa med oss andra…

Nu slipper Zigge i vart fall att leva med en familj i synd :-)

Hänt sen sist

2007-07-09T14:56:00.000+02:00

Att det ska vara så svårt att hålla bloggen vid liv… men nu blir det ett litet ryck igen!

Vi har haft en del att stå i sen sist med framför allt fokus på bröllop för familjens tvåbeningar och allmän sommaryra för Zigge.

Vi har i vart fall gått klart unghundskursen på brukshundsklubben och kan konstatera att vi har lärt oss lite grand men att det finns mycket kvar att göra. Nya vanor och tydligare krv har gett bättre kontakt mellan oss och han är lite mer tillgiven. Men att komma på inkallning när något annat lockar är inte aktuellt, när vi ropar så stannar han till och kollar direkt om något annat kan vara på gång i närheten – är det inte det så kissar/ nosar han först lite innan han kommer släntrande… Mer att jobba på alltså.

Själv har jag äntligen fått en telefon med vettig kamera... HTC S 710 är fina grejor :-)

En bra dag

2007-05-05T20:33:00.000+02:00

Dagen började för Zigge lite snöpligt, morgonpromenaden avbröts tidigt då Vickan till sin förvåning plötsligt befann sig på sin möhippa… Jag och Z återvände hem för att snabbt överlämna lita packning till tjejerna som till hans glädje kom på besök. Bland de som kom var ju Vickans syster A. A är i Zigges ögon det närmaste gud man kan komma, en fantastisk flockledare och värd all respekt och smör som finns. Även andra töser var med men de fick föga uppmärksamhet. Zigge blev så till sig att han kröp och smörade utav bara den tills de plötsligt försvann igen. Därefter kom polaren P för fika – P är himlans kul tycker Z så det blev lek och brottning. Därefter åkte vi till båten för båtvård, en initialt tråkig aktivitet men när Z insåg mängderna av hundar som passerade och den fantastiska utsiktspunkt man har från en segelbåt på landbacken var lyckan gjord. Han levde upp till epitetet span-iel.

Lunch på restaurang är alltid spännande (och ofta gott för husse), massa spännande folk som går förbi. Då båten var målad och vaxad (med lätt hjälp av Z) bar det av till M&K för fika och en titt på deras projekt (se bloggen om Villa Richardsson). Deras tomt är full av spännande dofter och prylar efter rivningen så Z hade åter fullt upp även om det var läskigt då jag gick iväg ett tag utom synhåll.

Väl hemma blev det en promenad runt Lötsjön. Det blev en sån där kanonpromenad där hund och förare funkar perfekt ihop. Massa lek, bus, träning och ren glädje hela vägen. Sen en paus i hundgården där vi fick besök av en 9 månaders valp av märket Pitbull. Rex som han heter är inte som andra – då han fick tillåtelse att komma in hoppade han över staketet och busade direkt igång med Z. Z tyckte först att leken var lite väl tuff, 27 kilo muskler är en hel del för 7,5 kg smidighet. Men då jag Rex husse flyttat bort hundarna från staketet där Z ständigt blev trängd och Rex slutat att dra Z i öronen ändrade Z sig långsamt från underdog till morsk storebror. Snart jagade han gång på gång iväg Rex då han var för ”på”. Kul att han kan säga ifrån ibland också. De lekte ett bra tag innan det var dags att släppa in Rex 11-åriga rasfrände och fosterbror, vi passade på att gå i den vevan då två såna muskelpaket kanske ä lite väl mycket av det goda, Måste säga att Pitbull är en himlans cool vovve – en sån styrka och smidighet i kroppen och generellt vänliga i sinnet. Sen är de givetvis respektingivande med sina käkar och dåliga rykte men i rätt händer kan jag bara hålla med Rex husse att det är en fin hund – synd att det är den rasen som oftast missbrukas av sämre lämpade ägare (hundkörkort kanske?).

Nu är vi åter hemma och Zigge har efter lite fjäskande somnat utmattad vid min sida – känns riktigt bra! Nu är det bara att vänta och se hur möhippan behandlat kära Vickan

Nya tag!

2007-04-15T10:38:00.000+02:00

Unghundskurs
Väl hemma från Skåne hann vi precis packa ur bilen och äta lite innan det bar av till Järfälla brukshundsklubb för ny kurs. På vägen dit kom vi fram till att vi antagligen har världens mest odresserade och envetna hund och att vi skulle få skämmas…

Vi hade inte fått utskicken innan kursen så vi blev lite förvånade då det visade sig att det bara var teori första gången och att de flesta andra inte hade med sina hundar alls. Zigge fick alltså besviken vänta i bilen på an plats som bevisligen kryllade av dofter och lekmöjligheter.

Vi var nog 8 ekipage som skulle gå kursen, alla storlekar (från Hovavart till Dvärg Pincher) men alla runt ett år gamla. Alla förarna utom en (och i vårt fall en halv) var kvinnor. Kursledningen består av en instruktör och två assistenter – vilken lyx!

Det visade sig vid presentationsrundan att vi alla har ungefär samma problem:
*Hunden vill hälsa på alla andra hundar
*Kontaktproblem
*Drar i koppel
*Kommer inte på inkallning
*Etc.

Kändes klart skönt och under kommande diskussioner insåg nog både vi och de andra att vi i grunden vet mycket av det som krävs men att vi varit för slappa och inkonsekventa. Känns som en lovande kurs, enda tråkiga är att vi bara får vara en förare per gång – de tror att hunden blir distraherad av publik. Troligen turas vi om medan den andra väntar och kollar från bilen – teoripassen får båda vara med på.

Nya regler
Det är lite som att gå till tandläkaren – man blir påmind om vad som gäller så nu har vi skärpt upp några rutiner hemma, främst:
*Z ska gå sist genom alla dörrar och nedför trappor
*Nolltolerans på koppeldrag
*Roligare och mer aktiva promenader (typ trick och balansövningar)
*Endast i undantag hälsa på andra hundar (bara kändisar)
*Jobba hårt med hundmöten
*Sätta respekten i system (säger vi kom ska han komma, vill vi gå ska han sluta nosa och hänga med)

Spännande att se om vi kan vara konsekventa…

Påskresa

2007-04-15T10:37:00.000+02:00

På skärtorsdagskvällen hämtade jag en trött Zigge hos M&S. nart hade vi hämtat Vickan på jobbet och satte full fart mot Skåne. Efter 200 m hamnade vi i kö som höll ut i en timme till Södertälje… Z spanade som vanligt genom bakrutan på de förföljande bilarna men tröttnade snart och rullade ihop si för lite sömn. Resan gick annars bra fast efter halva vägen tröttnade han på ensamheten bak och tiggde om att bli släppt ur säkerhetsbältet och komma fram för att ligga vid passagerarens fötter, vilket han fick.

Väl framme på familjens torp mitt i bokskogen fick han som vanligt glädjefnatt och kunde inte sluta springa runt och busa. Han älskar helt klart den frihet han vet finns där, inga koppel och massa kul att nosa på.

Helgen spenderades med att vara en del i skogen men även att jag och V for runt och fixade saker inför sommarens bröllop. En av höjdpunkterna var nog att Z fick vara en dag med min mamma och mormor när vi körde till Danmark för att köpa sprattelvatten.

Ny ovana
Han la sig snabbt till med en ny olat när vi var där – nämligen att uppfatta inkallning som invit till lek. Nästan omöjligt att få in en busig hund som håller sig 2 – 10 meter bort. Det enda som funkade var att ignorera honom när vi gick in så att han efter ett tag kom på själv att han inte ville vara ensam. Några gånger när vi skulle köra iväg testade vi att köra utan honom och det fungerade så långt att han i vart fall oroligt sprang efter bilen – sen var det enklare (men inte lätt) att få in honom.

Slut på det roliga
På tisdagsmorgonen bar det av norrut igen och Z intog sin hoprullade position för hemfärd med en synbar besvikelse över att det var slut på semestern. Hemma väntade dessutom en ny hundkurs…

Årets första fästing

2007-03-22T17:21:00.000+01:00

I helgen var "kusin" Alex på besök, till Zigges stora förtjusning. Allt storkusinen tar sig för är tufft och spännande, så det är bäst man svansar efter honom så att man inte missar något.

Alex lyckades också med att få årets första fästing i mungipan. Dags att skaffa nytt fästinghalsband till Zigge alltså!

Idre: Sista snön

2007-03-18T22:01:00.001+01:00

Förra helgen bar det av till Idre. Zigge var riktigt duktig i bilen och låg lugnt i baksätet under den långa färden upp. Det underlättades av att M&K som åkte upp med oss behövde fika oftare än Z behövde rastas.

Väl framme i stugan installerade vi oss och Zigge och Jack Russeln Moa började åter bekanta sig med varandra. Då de träffats några gånger gick det ganska snabbt och hennes försök att spela tuff, elak och sur blev mindre och mindre övertygande – ganska ofta var det nu hon som sökte kontakt.
Lilla Tora var, trots förkylning och ett bildörrsklämt finger, överlycklig över att få hela två små hundar att leka med.

Efter att jag harvat genom liftsystemet på fredagen åkte vi ut några stycken i spåret för att åka lite skidor och testa om Z kunde klara en tur. Det gick riktigt bra och den planerade korta turen blev till sist 7,5 km i hyfsad fart och med en ganska duktig hund.

Fredagkväll åt vi middag i en trevlig fäbod. Hundarna fick vänta i en närbelägen raststuga och Zigge ägnande sin vana trogen ganska mycket tid till att yla ut sin ensamhet…Det gick dock hyfsat bra att vara själv med Moa och även om han inte var glad så verkade han inte störd efteråt.

På lördagen blev det långtur med allt från fina spår till ospårat genom skogen. Z sprang glatt med och fattade tycke för positionen precis bakom den främsta skidåkaren – full överblick men slapp spåra! Han var nära att bli påkörd några gånger och en gång körde jag på honom i en nedförsbacke – stackarn flög iväg och landade i en snödriva men skuttade glatt därifrån en läxa till lärd.

Vi testade även att ta Z i ryggsäck för att han skulle vänja sig vid det om det krävs någon gång och för att jag skulle se om det gick rent praktiskt – som synes gick det galant!

På söndagen bar det av hemåt igen och väl hemma verkade Z klart nöjd att få slappa i egna korgen!

Tack Maria K för de fina bilderna (ovan)!

Efter Bullen

2007-03-08T09:26:00.000+01:00

När vi lämnat av Bullen fick Zigge ingen vila. Först till Solna för lite mer shoping, handskar till mig och en hundpipa för att kunna göra oss hörda på fjället...

Därefter till Maxi för att handla. Min tanke att lämna Z i den stora fina nya hyrbilen kom på skam då den visade sig ha ett rörelselarm så den började pipa då Zigge flyttade sig i bilen (har nu lärt mig hur det stängs av). Väl hemma blev det en kort tupplur innan kompisen J ringde och ville ha promenadsällskap hem från dagis. Z slääääpade sig runt och verkadeglad att komma hem.

Väl hemma så började jag packa och dona inför fjällresan - då kan ju inte en Lundehund sova, han ska ju ha koll och gärna störa lite oxå. Full rulle till 23 och en motvillig nattrunda. Sen har han sovit hela natten utan att röra sig och även nu är han klart seg. Hårt liv att busa med kompisar.

Nu drar vi till fjälls i fyra dagar, 8 timmars bilfärd lär ju funka som bra vila innan vi kommer fram till stugan som vi bland annat delar med Jack Russeln Moa...

Dagbok Bullen och Zigge

2007-03-07T11:38:00.001+01:00

I morse hämtade jag och Z Bullen vid deras hotell. B hade med en bur så han fick sitta i bagaget och Z i sitt säkerhetsbälte i baksätet. Efter lite ömsesidigt pipande slappnade de av och snart var vi hemma. En kort promenad för att kolla in kvarteret och göra ifrån sig gick riktigt bra. De var snabbt synkade: skällde på samma hund, kissade på samma stolpe (ibland nära att de i farten kissar på varandra) och drog åt samma håll…

Nu har vi varit inne ett tag. B började med att kolla in stället med Z i släptåg, Z finnar sig snabbt i att ha en ny chef hemma… En hel del lek och bus. Lång glad kamp om ett av Zigges gömda ben (som snabbt kom fram). Leken går till så att B springer runt med benet i munnen men Z efter, en del brottning mellan varven, sedan lite kel och så nytt spring följt av ny brottning.

Testade att beordra båda att vänta i hallen medan jag gömde lite av Bullens mat i vardagsrummet. De satt båda duktigt kvar och B fattade leken direkt. Z hade mer rutin och plockade snabbt de godbitar som låg en bit upp men snart fattade B reglerna och snart var allt länsat.

Nu har de haft en rejäl brottningsmatch utan tillhörande ben. De är hyfsat jämna men B´s rutin i brottning slår Z´s 15 % överläge i tyngd. Helt klart har de kul! Jag trivs också, kanske en hund till…

Nu har vi varit ute och gått en längre runda runt våra två fågelsjöar. Gick riktigt bra att gå med dem samtidigt, jag hade kopplat ihop kopplen vilket klart underlättade.

Jag kan nu konstatera en hel massa saker, en del får jag fundera över innan jag skriver ner dem…

När Bullen är med drar Zigge mindre, han låter B gå före. Vid hundmöten så uppträder B som Z normalt gör: drar framåt tills andra hunden är förbi, sedan tvärstop och sedan över vägen och upp i kölvattnet efter den andra hunden följt av en markering. Idag så nöjde sig Z däremot med tvärstopp och nyfiket tittande.

Bullen var i början klart fascinerad över de mängder av fåglar vi träffade på längs sjön. Han ville gärna undersöka kanadagässen närmare men efter ett tag vande han sig. Han var även mycket nöjd med det rika doftutbudet och det faktum att två av hundarna vi mötte presenterades som löptikar gjorde ju inte Sumpan sämre ur hans perspektiv.

Ett besök i hundgården var ganska avslaget, Z ville leka men B ville först kartlägga alla lukter som tinade fram ur snön…

Väl hemma var det två trötta hundar som kom fram, B sprang dock snabbt uppför alla tre trapporna och stannade vid rätt dörr. Väl inne blev det rejäl torkning, riktigt grisväder ute och det var smutsiga hundar minsann!

Nu är det full brottningsmatch hemma, de turas om att hoppa på varandra då den ena slappnat av. Som partisk husse kan jag nu glädjas åt att Z nu lärt sig brottas och nog hamnar överst minst hälften av gångerna – dock är B helt klart chefen!

Träff med Bullen

2007-03-07T07:34:00.001+01:00

Jag följer ju en del bloggar om Lundehundar (se länkar till höger). En av dem handlar bland annat om Bullen som bor i Karlstad och är 3 månader äldre än Zigge. Nu visade det sig att hans matte skulle till Stockholm på kurs och Bullen skulle med upp. Då de bor på hotell i närheten föreslog jag en gemensam promenad för att utbyta erfarenheter och för att Zigge för första gången skulle få träffa en Lundehund i ungefär samma ålder och av samma kön. Träffar han på sina kvinnliga syskon fokuserar han mest på det köttsliga mer än lek…

Vi sågs på Brukshundsklubben och efter att ha nosat lite på varandra så klättrade Z sin vana trogen upp på Bullen, något som inte gillades alls. Bullen vräkte omkull Z och morrade ilsket länge med munnen över hans hals tills Zigge efter märkligt lång tid slappnade av och gav sig.

Därefter var det idel lek och full rulle. Vi gick ner över träningsfälten och ut på ängarna där de fick springa runt lösa och busa. Inget snack om att Z fått en idol att följa. Så rolig, spännande och stor… (Z är egentligen både större och klart tyngre men från Z´s perspektiv var nog Bullen en riktig man). Bullen visade sig klart bättre dresserad än Z och kom då hans matte ropade och kunde faktiskt gå fot trots att Z försökte störa.

En timmes promenad följde i de borttinade skidspåren. Himlans kul att utbyta erfaranheter med en annan Lundehundsägare – Lundehundar är verkligen nästan som riktiga hundar, men… Många av Zigges egenarter är helt klart rasegenskaper och man glädjs åt han inte är värst på allt.

Otroligt kul att se dem skutta över fälten i snön tillsammans – samma rörelsemönster och en otrolig energi! Det var riktigt kul att umgås och efter detta somnade Zigge som en död.

Snart ska jag iväg och låna Bullen under förmiddagen så ska vi promenera och leka medan hans matte går kurs. Kul för mig och hundarna och skönt för henne – vinna/vinna eller 70/70-lösning som de sa på de gamla IT-bubblarnas dagar :-)

Man ska ha kul då man är sjukskriven!

Stadsträning

2007-03-07T07:14:00.000+01:00

I måndags bar det av in till Stockholm City. Jag och Vickan skulle titta på ringar och då dagmatten var sjuk fick Z följa med.

Rask promenad till tunnelbanan fungerade fläckfritt, bra följsamhet och inget drag. Ner i underjorden var som vanligt lite läskigt i min famn men väl på perrongen var han hur soft som helst. När vi sedan skulle ombord på tåget möttes vi av två debarkerande ”frallor” (fransk bulldog) – de kom ut ur en vagn där man ej får ha hund sp jag försökte springa med Z till en annan vagn medan han drog efter frallorna… Resan i sig gick bra och Z njöt av uppmärksamhet från andra passagerare.

Efter byte kom vi till Östermalmstorg träffade vi till Z´s glädje på matte och sen bar det av till vår smed. Nu var han allt annat än följsam utan drog som bara den och ville inte alls lyssna. Efter sakta promenad kom vi fram. I butiken residerade en annan fralla – 10 månaders Gösta. Efter kort hälsning kaxade sig Zigge och hamnade direkt på rygg med en morrande hund över sig. Z verkar inte ha vett att ge sig som an ska så det tog ett tag innan det lunande ner sig. Därefter var det lugnt och efter eett tag sp gick hundarna glatt omkring och nosade på varandra. Medan vi tittade på ringar smet Z in i Göstas korg och vår förödmjukelse så kissade Z lite i Göstas korg – sicken galning! Vi gjorde hur som vår beställning och passar på arr rekommendera vår favoritsmed – Mona Fällberg.

Därefter var inte äventyret slut, nu blev det shopping med husse. Flera friluftsaffärer, provrum etc. klarades av innan vi slutligen hälsade på mitt jobb. Kul tyckte Z som försökte hoppa upp enbart på de som hade mörka kostymer den dagen. Under en lugn stund på en kollegas rum la han sig rakt ner på golvet och toksomnade…

Väl hemma blev det toklek och därefter total medvetslöshet :-)

Skidåkning

2007-03-04T10:10:00.001+01:00

Vi har dessutom hunnit ut och testat mer skidåkning. Förra veckan åkte vi på sjön Norrviken och i onsdags var vi ute på Järvafältet och åkte. Jag har fortsatt testa olika sätt att hålla kontroll (lina) på hunden och även på att lära honom grunderna i vad det handlar om.

Enklast är givetvis att ha honom lös, men det går ju inte alltid. Annars så är en lina på c:a 4 meter ritigt bra. Tillräckligt lång för att han ska kunna ligga lagom framför eller bakom skidspetsarna men inte så lång att han snor in mig eller sig. Längre linor funkar helt klart inte. På fjället krävs nog någon form av snabbhake för att kunna koppla loss enkelt om det blir insnott, man ramlar eller om Z hamnar på fel sida.

Han börjar nu inse lite sunt förnuft i samband med detta. När jag ropar ”häpp häpp” vet han att han är för nära framför och hoppar undan. Insikten att det efter några kilometer i djup snö blir jobbigt om man inte håller sig i spåret börjar också komma, på sikt kanske han accepterar att gå bakom mig i spåret – han vill ju vara först. Annars så blir det ibland attacker på skidspetsarna och plötsligt så inser man att det hänger en morrande och viftande hund i stavens truga.

Nu har mycket av snön smält bort och skidåkningen blir svår, men nästa vecka bär det av till Idré och lite mer skidträning. Däremot kommer jag inte ta med Zigge upp till Jämtland, det blir helt enkelt för svårt rent kommunikationsmässigt.

Uppdatering

2007-03-04T09:45:00.000+01:00

En månad går fort ibland! Sedan Alex åkte hem igen har vi hunnit med en hel del!

Zigge drabbades av en rejäl omgång diaré. Då det hela bröt ut mitt under melodifestivalens andra delfinal undrar jag om det var p.g.a. god musiksmak… Hur som blev det en väldigt springande och torkande under en natt och morgon (hur plockar man upp efter en sån urladdning i snön?). På söndagen när jag var ute och njöt av mälarens nylagda isar noterade Vickan misstänkt blod i avföringen och det bar av till Veterinären. Zigge fick dropp, maglugnandemedel, röntgen och ompyssling. Ingen större fara konstaterades så det bar av hem för ett dygns fastande följt av en diet på urkokt ris och efter ett tag fisk. Det konstiga är att Z knappt alls uppträdde hängigt utan hela tiden var sitt eget glada jag (förutom efter själva besöket hos veterinären då han var lite stukad).

Zigge har dessutom fått tillbringa mycket mer tid med sin husse. En överintensiv vinter jobbmässigt har resulterat i en månads sjukskrivning för att vila upp hjärnan och själen – som tur är ett av standardrecepten att gå promenader, hitta på roliga saker och koncentrera sig på annat.

Målet med hundträningen just nu är att få tillbaks kontakten med Z under promenader. Just nu verkar det mesta vara roligare än att lyssna på matte och husse. Det är lite kämpigt och man får slå knut på sig själv för att hitta på aktiveringar under alla promenader men långsamt blir det bättre (även om det blir en hel del bakslag). Det faktum att väldigt många tikar löper så här års gör det inte enklare direkt!

En vecka med två hundar

2007-02-02T09:52:00.001+01:00

Nu har vi haft Alex i en vecka och jag måste säga att det gått riktigt bra. Redan andra natten sov hundarna relativt lugnt och för några nätter sedan vaknade jag till och konstaterade att de låg ihopkrupna i en enda hög.

Zigge är lite ovan vid att ha en annan hund i huset. Alex tar mer plats både fysiskt och psykiskt så Z får klart mindre tid och fokus. Dock hävdar han sig till en del mot Alex och de verkar ha hittat sina respektive roller bra där Alex faktiskt visar klar hänsyn och artigt väntar till Z lämnar sin skål innan han glufsar i sig resterna… Sedan får Z finna sig i att A ibland backar rakt över honom eller sliter med honom i kopplet under promenaden, 25 kg mot dryga 7 gör en del.

Inatt kom Alex matte upp för en helg i Stockholm, Alex blev själaglad – bland annat slipper an att gå ensam hemma på dagarna längre. Snart helg, då hoppas jag komma ut en stund i skogen med båda hundarna medan tjejerna irrar runt i storstadens shopingträsk.

Kusinträff

2007-01-27T22:11:00.001+01:00

Mattes systers hund måste väl i detta moderna samhälle vara Zigges kusin? Strax efter 22 på torsdagskvällen sammanstrålade de vid centralen. De kände igen varandra och Zigge hukade sig artigt för Alex och visade att han visade att han var glad men underdånig. Efter en biltur där Zigge upprördes över att Alex satt vid mitt knä och fick uppmärksamhet medan Z satt ensam i baksätet kom vi hem. En kort gemensam promenad varefter vi försökte komma till ro. Det blev en natt där hundarna ständigt tassade runt, flyttade på sig, nosade på varandra, hoppade upp och ner i vår säng och var allmänt osäkra på läget.

På morgonen var vi alla trötta. Vickan tog Alex på morgonpromenad medan jag gick med Z till Maggan och Stefan. Z tittade sig inte omen enda gång utan verkade nöjd med att få vara för sig själv för en stund. Väl framme M&S hoppade han direkt upp i soffan och sov sedan enligt uppgift i tre timmar!

Hundhämtning

2007-01-27T22:10:00.000+01:00

Vi ska ha hand om Victorias systers ett litet tag så i torsdags åkte jag till Göteborg på jobb och träffade systern och Alex (hunden) på stationen strax före 18. 18:42 bar det av för oss två på X2000 mot Stockholm. Det gick hyfsat att komma ombord (krävdes lyft med ovillig Labrador/Björnhund) och som tur va fick vi två säten för oss själva. På andra sidan satt en dam med en blandras (Setter/Border Collie). Klart spännade tyckte Alex men den 8 åriga tiken var enligt matte (och nog även Alex) bitchig mot hanhundar.

Strax efter avgång började Alex småpipa och gny. Jag försökte att inte visa mig daltande eller nervös för att förvärra utan satsade på att göra små aktiveringsövningar – en utmaning då hunden är inklämde vid ens fötter. Pipandet kom till och från första timmen men lugnade sen ner sig. På slutet av resan var Alex riktigt lugn och låg och slumrade vid mina fötter .

Väl framme på Centralen fick Alex snabbt fullt upp med att markera stolpar och snöhögar att en ny hund är stan.

Första dagen i skidskolan

2007-01-21T16:26:00.000+01:00

Har man en norsk hund och ett eget stort intresse att förflytta sig på fjället med skidor måste man ju passa på att få med hunden ut när tillfälle ges.

Idag var det alltså dags att vänja Zigge vid konceptet skidåkning. Han såg lite undrande ut då vi promenerade ut men honom i sele och lång lina och jag med skidor och stavar under armen. 10 minuters promenad till ett närbeläget fält (golfängarna i Sundbyberg).

Då det kryllar av folk, pulkaåkande barn och andra hundar var det inte läge att köra med lös hund så jag knöt linan om magen, tog på mig skidorna och talade om för Z att jag hade köttbullar, sedan bar det av…

Efter att insett att husse ska röra sig så konstigt så koncentrerade Z sig på att attackera skidspetsarna som dök upp och ner i snön, bra läge att träna på rävhoppen helt enkelt. Sedan kollade han om stavarna var kul att leka med men sen så sprang han på hyfsat. Lite svårt att få honom att hålla jämt tempo och på samma sida om mig dessutom. En del tvärstopp och kursändringar pga spännande hundar i närheten. Inte helt enkelt att hålla isär 6 ben, 2 skidor, två stavar, ett koppel, två olika viljor och ett snöre.

Successivt lärde vi oss mer och mer. På slutet fattade Z även att det var lättare att springa i det uppåkta spåret framför mig än att skutta genom 20 cm kramsnö.. Vi åkte kanske 30 minuter innan vi tog en paus i den närbelägna hundgården – sedan tog vi oss hemåt igen.

Jag tror nog att Zigge kommer att bli en bra kamrat på skidturerna, det är dock läge att öva igen. Sedan finns en del tekniska svårigheter att lösa. Hur ska man till exempel hålla reda på linan, nu hade jag den om magen och kunde därför enkelt snurra då Z snurrade rund mig. Med ryggsäck på kommer det inte att funka, blir till att lära honom att hålla sig på en sida. Sedan inser jag att man får at med mycket lina på lägre fjällturer. Nu körde jag med mina gamla löparskidor – på fjället med stålkanter hade jag kapat upp linan i småbitar på nolltid… Ska bli kul att experimentera vidare.

Klart bäst med dagen var att konstatera att Z inte har problem med snön. Den klumpar sig inte på honom trots att den var fuktig, han tar sig fram bra i djup snö och tycker framför allt att det är riktigt kul, lovar gott för framtiden :-)

Äntligen snö

2007-01-21T16:25:00.003+01:00

Efter i i Zigges ögon långsam men mysig lördag bar det av på inköpsrunda med husse och matte. Fösta stoppet var på Solna Zoo för inköp av ”vuxen-mat”. Vi ska nu succesivt sluta med valpfodret och gå över till vuxenfoder. Vi kör vidare med Royal Canine då vi inte har någon anledning att byta. Efter lite lek i en hundgård med den nyinköpta ”snörbollen” (tennisboll med snöre genom) blev det till att sitta i bilen medan vi handlade.

Framåt kvällen började det äntligen att snöa och innan vi kom ut hade det kommit över 10 cm. Zigges glädje visste inga gränser – han skuttade, sprang, rullade, bet, sniffade och dök i allt det vita. Det blev en dryg timmes promenad innan vi kom hem och Zigge efter det vanliga tokrycket hemma plötsligt tvärsomnade under bordet.

Äntligen snö

2007-01-21T16:25:00.002+01:00

Äntligen snö

2007-01-21T16:25:00.001+01:00

Äntligen snö

2007-01-21T16:25:00.000+01:00

Valputställningsrapport

2007-01-14T15:28:00.000+01:00

Den inofficiella valpuställningen anordnad i Nyköping av Svenska Newfoundlandshundklubben gästades av omkring 700 valpar av alla de slag. Zigge trodde nog att han kommit till hundhimlen och kunde inte alls förstå varför han inte fick löpa amok och hälsa på alla andra valparna.

Zigge var ensam i sin klass hanar 6-9 månader. Det fanns dock en lundehund till på utställningen nämligen halvsystern Mira i klassen 9-12.

Vi var på plats strax efter tio och ca 3 timmar (!) senare var det dags att ledas in i ringen av husse. Zigge ville dock helst gå sina egna vägar trots husses ivriga lockande med köttbullar. Efter att domaren tittat och klämt på hunden fick vi följande utlåtande (om jag lyckats tolka kråkorna rätt):

Välutvecklad 9 mån hane. Vackert huvud. Tångbett och trång underkäke. Välkroppad. Bra ben och tassar. Typiska rörelser. Öppen svans. Utmärkt päls. Trevlig.

Med andra ord ett mycket bra exemplar för avel. På grund av bettet blev det dock inga rosetter med roliga förkortningar på. Grattis till Mira dock som sin vana trogen tog hem storslam.

Utställningsdags

2007-01-12T16:13:00.004+01:00

I morgon ska Zigge på sin första utställning. Syftet med utställningar kan diskuteras i det oändliga men det ligger någonstans mellan social tillställning och läskig/sjuk rasideologi. De som gör det enklast för sig säger att det är viktigt för aveln – andra tävlar för att vinna.

Hur som ska vi i morgon på en valputställning i Nyköping. Över 700 valpar mellan 4 och 9 månader som ska visas upp och bedömas av kloka domare. Ska bli spännande att se hur Z tycker om den mängden hundar runt sig och hur jag och Vickan kommer att uppföra oss bland alla hund-nördar :-).

Jag och Z har tränat en del på hur man ska göra rent praktiskt – gå, trava, stå stilla, stå på bord, klämmas på etc. (det är Z som ska stå på bord och bli klämd på). Men frågan är hur vi klarar det då det är ”på riktigt”. Ännu är jag lugn men jag har en tävlingsådra som nog kommer att slå till starkt då det närmar sig. Z är turligt nog omedveten om vad som väntar.

Draghunden Z

2007-01-12T16:13:00.003+01:00

De senaste månaderna har vi på olika sätt arbetat med att få honom att sluta dra i kopplet. Vi har försökt vara konsekventa med att inte låta honom få dra, men vi har försökt med olika metoder. Nu har vi kört ett tag med nolltolerans och med att bara stå still tills han slackar kopplet – och det har gett resultat. Senaste dagarna har han knappt dragit alls (utom då det finns roliga hundar precis framför näsan på honom…) Hoppas vi inte tappar det vi har nu…

Nästa fokus blir inkallning!

Kiss-Hunden

2007-01-12T11:23:00.000+01:00

Zigge skrämde nyligen upp oss genom att helt plötsligt börja kissa stora pölar inne på natten. Efter andra natten började vi bli oroliga för att han fått urinvägsinfektion eller kanske diabetes. Nu har vi turen att ha en dagmatte som är före detta sjuksköterska så Maggan observerade hans kiss och drickvanor lite extra under dagen igår. Dessutom tog hon urinprov för att kolla sockret och det gav inget utslag. I natt sov han dock som vanligt utan olyckor och i morse tog vi ett urinprov för att kolla bakteriehalten och det var också negativt. Zigge har som vanligt varit pigg som en mört så förhoppningsvis var det alltså ingen otäck sjukdom som fick honom att inte kunna hålla sig.

Ipren-hunden

2007-01-09T14:32:00.000+01:00

Idag på väg till pappa i bilen lyckades Zigge troligen lirka ut en karta Ipren ur min ryggsäck. Oklart om han fick något i sig men det startade ett intensivt ringande från min sida.

Enligt internet sidan http://www.hvarsta.com/aktuellt.htm stod det att: Naproxen som finns i preparatet Ipren är mycket giftigt för hund. Det kan ge svåra mag-tarmstörningar med bildning av slemhinnesår. Vissa hundar reagerar med förgiftningssymtom redan vid små mängder, ibland med dödlig utgång.
Hua!

Giftinformationen rekommenderade kräkningar och veterinär, lokale veterinären i sollentuna hade ingen aning och de kloka på Albano (stora djurkliniken) sa att det inte var något att oroa sig för - det var så liten dos. Däremot ska man inte ge sin hund Ipren som behandling under lång tid, då ska man använda magnecyl istället.
Pust!

Det var läskigt! Ska hålla bättre rätt på prylarna i fortsättningen!

Ytterliggare några dagar utan Stefan och Maggan

2007-01-09T14:28:00.000+01:00

Maggan och Stefan har förhinder även i början på veckan så vi har jobbat på att utlokalisera Zigge igen. Måndagens förmiddag tog Lars hand om honom och han fick återigen stifta bekantskap med lägenheten med den härliga balkongdörren på lilla essingen samt en rejäl promenad. På eftermiddagen fick jag jobba hemma. Idag är det återigen pappa som tar hand om Z.

Ziggerapport från hussefar

1 ¾ h Vaxmoraskog. Bra tills joggare dök upp, Zigge försvann med honom. Den imbecila idioten hörde (och såg?) inget, med hörlurarna i öronen, och Zigge ville väl inte höra. Om han inte slutar springa efter rörliga föremål bör han tränas att bita dem i hälarna, man kan alltid be om ursäkt men får hunden att stanna samtidigt. Till sist släppte Zigge "haren" och kom tillbaka till hesa gammalhussen. Godis och verbal bannelse, säkert inte lärande.

/Hans

Mellanhelg

2007-01-09T14:23:00.000+01:00

Helgen bestod av lugna dagar och intensiva kvällar. Lördagen var jag och Z på brukshundsklubben och övade lite grundläggande övningar samt utsällningsetikett medans Vickan handlade. På kvällen var på på middag med seglargänget, Zigge gillade som vanlig att det var mycket folk och blev särskilt förtjust i utsikten då balkongdörrens (3:e våningen) fönster gick till golvet - perfekt övervakningsställe.

Söndagen var enligt Z ovanligt seg med husse och matte som inte kom upp och iväg förrän på sena eftermiddagen. Då blev det desto roligare med besök hos mina syskonbarn och hela familjen för att fira en sen lill-julafton. Kul som alltid med glada barn, lättstulna leksaker och en bebis som kastar mat på golvet...

Fredag med husse

2007-01-05T17:54:00.000+01:00

Idag har jag varit ledig från jobbet så jag och Z kunde hitta på lite kul. Morgonpromenaden blev hyfsat lång och i bortre delen hamnade vi med en labrador i en hundgård. Det var en tik på 5 år som efter inledande lek tyckte Zigge var lite trist som bara ville lukta och klättra runt på henne...

Efter en skön förmiddagslur i soffan bar det av till stan för promenad med Lars längs Norrmälarstrand. Zigge skötte sig bra men det var besvärligt för honom med alla hundar han inte fick hälsa på... Lars hade med sig god fika med muffins och varm choklad vilken avnjöts på en parkbänk. Efter besök hos min kollega Micke på hans husbåt bar det av hem igen. Z somnade gott medans jag slöade med TV-spelande. Efter ett tag tyckte Z uppenbarligen att det var dags för mig att Blogga och la sig tillrätta vid datorn...

Ziggerapport 2 från hussefar

2007-01-04T13:59:00.000+01:00

"Endast" 1,5h; men delvis i klippig terräng, inget problem för Z, medan GH halkade omkring, säkerhetskänslan avtar, inte bra för framtida alpvandringar. Möte med St. Bernhard (svensk version, utan konjakkagge),. ST.B.-hussen företräder teorin, att hundar inte ser någon skillnad i storleken, Newfoundland eller någon liten självvirkad historia.

Försökte sedan uppmärksamma Zigge på småkryp, dock utan resultat, skall nog vara något hundliknande.

Behöver nog hunden ett par extra dagar för att bli av med resten av fransarna på vdr-mattan.
H

Tonåringen Zigge

2007-01-03T17:03:00.000+01:00

Sedan vi skrev sist i november har det givetvis hänt en hel del. Zigge har hunnit gå från strulig valp till duktig och lydig valp till strulig tonåring. Det var typ 2 veckor mellan valpproblem och tonårsdito, en kort period då det var enkelt att gå i koppel och han kom då vi ropade.

Tonårstendenserna började med att han plötsligt som av misstag lyfte på ena benet när han skulle kissa (tack gode gud att han är rumsren!). Därefter började han tokskälla på allt som rörde sig. När vi fått ordning på skällandet började han snart sniffa efter tikar och nu låser han totalt när han hittar en trevlig lukt – det går då inte att kontakta honom utan det är bara att lyfta upp och bära en bit…

Det går lite långsamt med inlärningen av nya saker även om det ibland kommer ljusglimtar. Värst är att vi inte kan lita på att han kommer då vi ropar varför Zigge oftast ses i ena änden på ett koppel, det är bara i djupa skogen och på landet han får springa fritt.

Vi jobbar hårt med vardagslydnaden och just nu verkar det på väg åt rätt håll igen – även om han ibland helt verkar glömma bort att han inte kommer någon stans om han drar i kopplet. I stort sett är han en duktig kille och enligt omgivningen att betrakta som lydig. Vi är dock mer ambitiösa och jobbar vidare för att det ska bli riktigt bra med alla delar av vardagen.

Rumsrenhet(6)

2007-01-03T17:02:00.000+01:00

Vi börjar nu nå slutet av denna följetong. Plötsligt slutade han helt enkelt att kissa på mattan i hallen utan höll sig tills vi gick ut eller sa till på ett sätt så att vi förstod. De senaste 2 månaderna har det i stort sett inte hänt några oförklarliga olyckor. Enstaka olyckor vid magsjuka eller klar ouppmärksamhet från vår sida är de enda vi tvingats torka upp. Senast ett par korvar under nyårsfesten…

Annars sover han nätterna genom och har aldrig bråttom ut på morgonen vilket är riktigt skönt. När vi väl kommer ut är annars just att kissa en väsentlig del av vardagen för Zigge. Varje buske, träd, sten och fläck ska utvärderas och i många fall markeras. Fantastiskt att en sån liten hund kan göra ifrån sig så många gånger i rad. Sedan är det svårt att få honom att förstå skillnaden på vanliga buskar och planterade dito eller på lyktstolpar och grindstolpar… Han tycker nog helt enkelt att vi är himlans inkonsekventa.

Annan Lundehundsblogg

2007-01-03T12:49:00.000+01:00

Har hittat en Blogg på nätet om Lundehunden Igor. Igors Husse har fångat mycket av vad som gör livet som ägare av en Lundehund spännande...

Noteras kan väl att vi inte har haft riktigt samma problem med rumsrenhet och nattvak, dock känns mycket igen...

http://lundeigor.blogspot.com/

"Hussefar" informerar

2007-01-03T12:44:00.000+01:00

Idag och imorgon rår Zigge och min pappa Hans om varandra. Maggan och Stefan som normalt vaktar Z på dagarna har förhinder denna vecka.

Pappa skickade in denna roliga rapport efter första promenaden:

Zigge Rapport 1

2h skogspromenad, ca 75% fri, många trevliga, vänliga möten. 6 trötta ben, av vilka 4 fn horisontella. Stenar o träd väl markerade. Gammelhusse är övertygad om att detta har med orienteringen att göra, en sorts DGPS (Dogs´ Geographic Piss Sensors). Funderar på möjligheten till en thesis och en Dr. can.(ine).
Glömde godiset; men Z. lydde bra och inväntade på ”stanna”.

Hälsningar
Z&H

Nystart...

2007-01-03T12:40:00.000+01:00

När man haft uppehåll från något som egentligen är både kul och enkelt är det märkligt besvärligt att börja igen. Det känns som om man bara för att börja måste kompensera för allt man inte gjort sedan sist. Såhär i början på nya året tänker nog många så om matvanor, träning eller om att hålla kontakten med nära och kära, i mitt fall slår det mig vad gäller bloggen.

Nu är det i vart fall dags att göra ett försök att smyga igång utan att för den skull få hybris och berätta allt som hänt sedan sist direkt – det får komma med tiden.

I flygande fläng

2006-10-22T21:19:00.000+02:00

Förra helgen for vi till Vänersborg och hälsade på "kusinerna". Resan innebar att Zigge blev utsatt för sin första flygtur.

Hos flygbolaget Golden Air får man ha med sig sitt husdjur som handbagage om vikten inte överstiger 8 kg och den gränsen klarar Zigge ett tag till. När man bokar och anger att man ska ha pälsdjur med sig så kollar de om det finns några allergiker inbokade på flighten och det gjorde det som tur var inte i vårt fall. (Golden Air tar 150 Kr enkel resa för husdjur, som betalas när man checkar in.)

När vi checkade in på Bromma flygplats sa damen i incheckningsdisken att det inte var säkert att vi fick ha med Zigge i kabinen. Hon menade att det kunde komma någon som var allergisk och checka in i sista minuten och då skulle Zigge hamna i bagaget. Det beskedet kändes ganska jobbigt ända tills en dam i informationen vinkade oss till sig och sa att ingen så liten hund skulle åka i bagaget. Det visade sig alltså att damen i incheckningen hade bokat in Zigge i bagaget. Den andra damen kontaktade dock personalen på planet och såg till att Zigge kom med i kabinen. Om hon inte hade gjort det så vet jag inte hur det hade gått, då vi hade med en mjuk "hundbag" att ha Zigge i och för att ha en hund i bagageutrymmet måste man ju ha någon form av stålbur. (Då bortser jag från det lidande valpen skulle utsatts för att få tillbringa sin första flygtur ensam i en liten bur)

Med tanke på hur rörig incheckningen hade blivit så kollade vi med informationen när vi kom fram till Trollhättan-Vänersborgs flygplats. Där hade vi tur och träffade på en tjej som även skulle jobba där på söndagen när vi skulle åka hem. Enligt henne var det inga som helst problem att få ha med hunden i kabinen. Hon hade aldrig hört talas om att man placerat om ett djur pga att det var allergiker ombord. Istället placerar man eventuella allergiker längst fem i planet, dvs så långt från det aktuella husdjuret som möjligt. Om personen i fråga är extremt allergisk, så skulle den som bokat först (dvs vi) ha förtur. Det var skönt att höra, men konstigt att man får så olika besked. Skulle vara trevligt att veta vad som egentligen gäller.

Själva resan gick bra. Zigge somnade i sin bag och verkade inte bekymras nämnvärt över buller och annat i det lilla propellerplanet.

Zigge hittar en katt

2006-10-01T20:15:00.000+02:00

I fredags kväll lekte Zigge och jag på gräsmattan framför huset i väntan på att husse skulle komma hem. Zigge fick plötsligt syn på något vid soptunnorna och sprang ditåt. Jag såg att det var något som rörde sig i mörkret och ropade på honom att han skulle stanna. Till min milda förvåning så fungerade det och Zigge stannade snällt (om det berodde på min auktoritet eller det grönögda monstret med krökt rygg får vi nog aldrig veta). Smygande mot oss kom världens sötaste, grårandiga och halvstora kattunge. Jag stoppade in Zigge i porten och lyfte upp katten som var både tam och välnärd, men utan halsband. Jag kunde förstås inte lämna den lilla katten ute i mörkret, så till Zigges stora förvåning fick den följa med hem.
Katten agerade som om den ägde lägenheten och paraderade direkt ut i köket och började äta ur Zigges matskål. Hunden såg olycklig ut men vågade inte göra något åt saken. Sedan följde katten efter stackars Zigge, som förgäves försökte komma undan det fräsande odjuret.
När husse kom hem blev han först lite förvånad över att hitta en katt i lägenheten. När han förstått att matte inte skaffat katt i smyg, satte han upp lappar i grannskapet och tre timmar senare ringde ägaren. Det visade sig att "Daisy" var en 15 veckors kattunge boendes i grannhuset. Hon får springa fritt på tomten ibland, men brukar hålla sig till ”sitt” hus. Nu hade hon antagligen sett mig och Zigge leka och ville vara med. Det var lite tråkigt att bli av med katten, tyckte jag. Zigge var dock märkbart lättad över att få tillbaka sina domäner.

Zigge i Zvampskogen

2006-09-19T20:31:00.000+02:00

I lördags fick Zigge följa med på svampplockning på Värmdö. Vi var fyra vuxna och fyra barn plus Zigge. För Zigge var det förmodligen himmelriket med två av hans favoritsaker, barn och skogen, på samma gång! Dessutom fick han studsa omkring lös i terrängen, han följde oss "som en liten hund" och vi behövde aldrig vara oroliga att han skulle sticka någonstans. Han verkade dock inte alls förstå vad det var som alla letade efter hela tiden. Resultatet av turen blev en 10-litershink med svart trumpetsvamp som i dagarna torkat färdigt.

Valpkurs 2 - Brukshundklubben

2006-09-19T18:59:00.000+02:00

Zigge har nu även börjat på valpkurs på Solna-Sundbybergs brukshundklubb. 5 tisdagar framöver kommer vi att drillas i Ursviksskogen. Innan vi började fick jag från lite olika håll "varningar" om att det kan gå lite tufft till på brukshundsklubbarnas kurser. Dvs att man kanske har lite mer hårdhänta inlärningsmetoder. Det är i alla fall inget som vi märkt av hittills. Kursen hålls av tvåsupertrevliga, kunniga och dessutom väldigt ödmjuka tjejer. Det har alltså bara varit en positiv erfarenhet och det är väldigt kul att se när alla olika sorters valpar tränar.

Zigge och hans syster Zissi, som också går samma kurs, är minst lika duktiga som de andra valparna trots att Lundehundar ska ha lite mindre tålamod med sånt. Det ska bli kul och se om vi fastnar för någon "bruksgren" och går vidare med mer seriös träning.

Valpkurs

2006-09-03T22:10:00.000+02:00

Första valpkurstillfället fick hållas inomhus då vädergudarna ställde till med ösregn.

Tillställningen var ett veritabelt myller av mysiga lundehundar i alla storlekar, från 3,5 månad och uppåt. Det hanns med både en hel del lek och lite allvar i form av kontakt- och sittövningar. Övningarna utfördes, under ledning av Monika, med bravur och massor med korv.

Zigge träffade sin syster Cecilia för första gången sedan vi hämtade honom från kenneln. De hade kul ihop och det verkade som om de kände igen varandra. Som vanligt fick Zigge en tillrättavisning av sin bryska moder, Sonja. Pappa Trollis verkade dock vara mer vänligt inställd. Både hundar och ägare hade otroligt trevligt och vi ser fram emot nästa gång.

Äntligen segling

2006-09-03T21:33:00.000+02:00

I helgen var det så äntligen dags, Zigge skulle för första gången få uppleva hur det är att segla och allt som hör därtill. Vi hade inte seglat sen innan vi fick Zigge och har verkligen längtat ut.

Jag var faktiskt ganska nervös då jag hämtade honom hos dagmatte/husse och körde ut mot Bullandö och båten. Zigge hade haft en aktiv dag och sov lugnt hela vägen ut trots att det var första gången han hade sitt säkerhetsbälte på sig. Nervös var jag för att segling är en så viktig del av våra liv och det känns viktigt att Zigge villigt följer med på våra vardagsäventyr.

Väl framme vid båten fick Z sitta i bilen medan jag bar ombord packningen. Därefter var det på med flytvästen, liten kisspromenad och sedan ombord på båten för första gången. Lite pip under själva lyftet över vatten, men sedan knallade han försiktigt omkring. Lite tråkigt var det att jag pysslade med annat och läskigt att båten rörde sig lite och däcket var obekant. Han gnällde lite ett tag och ville i land, men ingen panik.

Efter ett tag kom Vickan ut med sin syster Emma och hennes sambo, Tobias. Efter allmänt ombyte och toa-/buskbesök bar det av från hamnen. Emma fick sitta med Zigge och vi andra kastade loss. Då det var lite vind (från fel håll) gick vi för motor ner mot Munkö i den mörknande kvällen. Tack vare den lugna turen fanns tid att vänja sig vid att åka båt. Det var första gången i segelbåt även för Emma och Tobbe. Jag har lärt många att segla så att ha dem ombord kändes inte som en utmaning – det var tvärtom ett stöd att någon kunde ta hand om Z vid olika manövrar.

Zigge blev lite trött och frusen och fick sova i olika knän med en handduk över sig, han verkade tycka att båtåkande var ganska mysigt. Vid 21:30 var vi framme och tog oss in till en fin klippa i mörkret. Z fick komma i land och kissa varefter vi lagade mat och sedan satt runt grillens glödande kol och njöt av en varm kväll under klar stjärnhimmel – så ska segling vara.

Till sist kröp vi in i båten och Z hittade en plats mellan oss i förpiken – segling blev nog bara bättre och bättre enligt hans uppfattning. Efter en lugn natt tittade Zigge på när vi andra morgonbadade och åt frukost. Därefter låg han på fördäck och spanade över land och vatten. Efter ett tag började han springa runt och skälla. Det var en Borderterrier som kom gående med sin familj. Väl i land fick hundarna hälsa och Tara, som hon hette, var en vilding som glatt skällande sprang i cirklar över klipporna och försökte locka Zigge till lek. Z var lite försiktig men slappnade av mer och mer – riktigt kul att få träffa en annan hund var det i vart fall.

Därefter kastade vi loss och satte segel med kurs hemåt igen. Det var helt OK tyckte Zigge, som satt på fördäck med tjejerna medan vi slörade. När vi sedan lovade upp mot vinden och det började luta var det inte lika kul. Z kröp akterut och försökte sitta i mitt trygga knä. Efter att jag bäddat på sittbrunnens durk insåg han att det var lugnaste stället och han slappade där trots varierande vindar och lutningar.

Väl framme vid Bullandö kunde vi konstatera att Zigge var på god väg att få sjöben och att vi har alla förutsättningar att ha sköna seglingssemestrar tillsammans. Skönt!

Efter några slappa timmar på syrrans landställe bar det av hem till Sumpan för att ladda för nästa äventyr…

Skolstart

2006-08-29T21:41:00.000+02:00

På söndag är det dags för första valpkurslektionen. Det är uppfödaren Monika som håller i kursen och vid första tillfället kommer vi att för första gången få träffa Zigges pappa Trollis. Sedan kommer det att vara en träff i månaden ungefär.

Vi har även anmält oss till en valpkurs på brukshundklubben. Den börjar tisdagen efter den första, så det blir en tuff vecka för Zigge. Denna valpkurs hålls en gång i veckan i fem veckor. Varje tillfälle är två och en halv timma, så vi får hoppas att Zigges tålamod (och mattes för den delen) räcker till.

Rumsrenhet (5)

2006-08-29T21:26:00.000+02:00

Vid två tillfällen under kvällen satt Zigge så här duktigt och väntade på att få komma ut och rasta sig. Båda gångerna kissade han också mycket riktigt så snart vi kommit ut. Husse och matte jublade: han håller äntligen på att bli rumren!!

Tjugofem minuter efter sista rastningen kissade han på hallmattan och strax efter blev det nummer två under köksbordet. Snacka om kalldusch!

Det är bara att bita i det sura äpplet och erkänna bristande uppsikt parat med oförmåga att se de små små signalerna. Skärpning!

Tandlossning mm

2006-08-15T22:00:00.000+02:00

Nu har tandlossningen satt igång ordentligt. Som synes på bilden saknar Zigge nu de två mittersta framtänderna både uppe och nere. Det är dock inget som hindrar ifrån ordentliga tjuvnyp..

För övrig har Zigge verkligen börjat gilla att åka cykelkorg. På morgnarna sitter han som ett ljus vid tramporna och tittar förväntansfullt upp mot korgen som ska bära honom till dagmatten och dagens äventyr. Samma sak när vi ska hem på eftermiddagarna.

Poop Doggy Dog

2006-08-14T22:30:00.000+02:00

Såhär nöjd var Zigge med sig själv när han lyckats lägga 7 sköna korvar i köket hos syrran och hennes kille, när de passade honom en lördag för ett tag sedan.

Det ska bli skönt när/om han äntligen blir rumsren!

Brukshundklubben

2006-08-14T21:32:00.000+02:00

Vi är medlemmar i Solna-Sundbybergs brukshundklubb, men inte varit där förrän idag. På måndagar har de något som kallas måndagsklubben och då får alla som vill komma dit med sina hundar och få hjälp och råd om olika slags träning.

Vi gick dit för att Zigge skulle få lite social träning, dvs vänja sig vid andra hundar. Den varan visade det sig inte heller råda någon brist på! Det fanns hundar av alla tänkbara raser och storlekar (alla bra mycket större än lilla Zigge).

Till att börja med tyckte Zigge att det var lite läskigt med en massa stora jyckar som morrade och skällde och hade sig. Som vanlig acklimatiserade han sig dock snabbt och iakttog snart med stort intresse träningsmomenten. Som avslutning på visiten fick Zigge träffa den snällaste hunden på stället, vilket visade sig vara en jättelik Rhodesian Ridgeback. Den var väldigt snäll, men också väldigt gammal och hade inte alls lust och ork att leka så som Zigge ville.

Det var skönt att se att Zigge inte är rädd för andra hundar, han har dock en sorts nyfiken respekt som förmodligen är väldigt hälsosam.

Brukshundklubben har sitt träningsområde i Ursviks motionsområde, som är ett jättehärligt skogsområde i Sundbyberg. Både jag och Henrik kände oss väldigt harmoniska efter att ha vandrat omkring med Zigge i omgivningarna, så det blir definitivt fler besök på måndagsklubben!

En helg utan koppel

2006-08-13T00:02:00.000+02:00

Förra helgen fick vi äran att hålla mina syskonbarn sällskap medan systern och svågern flyttade in i sitt nya hus. Redan på fredagen lämnade vi storstaden och begav oss ut till familjens sommarstuga.

Redan i bilen åkte selen av och väl framma fick Zigge glädjefnatt och sprang runt på tomten i cirklar – allt till barnens förskräckelse och Jennys glädje. Efter ett tag lugnade han ner sig så pass att alla kunde hälsa och helgen kunde börja.

Det tog ett tag för barnen och Zigge att vänja sig vid varandra. Särskilt Hugo, som längtat efter besöker i mer än en vecka, tyckte det var jobbigt i början att drömhunden nafsade honom när de lekte. Efter ett tag gick det riktigt bra – mycket tack vare en boll med ett snöre och skor på barnen så att de kunde leka på lite avstånd med liten risk att bli nafsade.

Efter en trevlig kväll gick vi och la oss i gäststugan och hur det nu kom sig så lyckades Zigge smöra sig till en plats i sängen – och sov för första gången en stor del av natten i sängen. På lördagens morgon åkte Jenny och Anders och vi andra åt en lugn frukost och lekte lite med varandra och Zigge. Barnen lärde sig nu säga nej när de tyckte han var dum och hur man fick Zigge att sitta och ligga ner – de var verkligen duktiga, både barnen och Zigge.

Under dagen hade Linn besök av sin kompis Vilma varför Hugo och Zigge lekte mest med varandra. Det var fantastiskt att se hur de två under helgen lärde känna varandra och mot slutet hade Hugo ofta Zigge i släptåg då an gav sig ut på äventyr. Bland annat fick Zigge testa att åka på flaket till trehjulingen och stifta bekantskap med barnens roliga Springcyklar.

På den härliga tomten fick Zigge också chansen att öva sig på att klättra runt i branterna och att nosa runt i det höga gräset. Stranden och bryggan var medelpoppis och när vi andra badade gnällde han lite. Han fick sig dock ännu en assisterad simtur och denna gång gick det ännu bättre med simmandet.

Under helgen fick Zigge även testa sin flytväst – en kvarlämning från familjens förra hund Pepsi. Det blev en tur till strömma för att köpa glass och leka lite vattenlekar. Zigge tyckte inte att det verkade konstigare att åka båt än något av allt annat vi dragit med honom på och han somnade snart inne i den svala rufen.

En riktig härlig helg var snart till ända och vi åkte åter hem till vardagen…

Vardag

2006-08-12T23:05:00.000+02:00

Nu har vi varit hemma i drygt 3 veckor och vi börjar hitta lite rutiner.

Zigge brukar börja sin dag stax innan klockan ringer och får då gosa i sängen fram tills det är dags att gå upp. En ligger kvar med Z för att hindra honom från att hoppa ner och göra den oundvikliga pölen medan den andra klär sig och sedan bär ner honom till gräsmattan. Sedan går det fort med både det lilla och det stora varefter det är frukost för alla och sedan i väg till jobb respektive dagmatte.

Hos de båda dagmattarna har Zigge det bra, det märks på hans sätt att glatt storma in i lägenheterna och börja leka utan en tanke på oss som lämnar. Han får sedan en massa uppmärksamhet, en hel del lek och promenader och även klok uppfostran.

På kvällen hämtar vi en ganska trött hund strax efter 5 och tar oss hem – efter lite lek blir det mat och sedan lite slappande innan kvällspromenad, lite dressyrövningar och sedan dags att krypa till kojs.

Hur trött han än verkar och hur mycket vi än gör med honom under kvällen får han alltid energi då vi lägger oss och far runt ett tag i lägenheten. Vissa kvällar verkar tänderna klia mer än någonsin och han gnager då på det han kommer åt. Efter ett tag går han dock och lägger sig i sin korg, som nu står i hallen, och sover hela natten. Igår märkte vi att det saknas en framtand så tandlossningen verkar vara på gång.

Besök på Mountjoy

2006-07-30T21:38:00.000+02:00

Besök på Mountjoy
I fredags ramlade ett trevligt mail in i inkorgen. Det var Monika från Kennel Mountjoy som meddelade att de var hemma från semestern och att vi var välkomna att hälsa på på fredagskvällen om vi ville. Klart att vi ville, förutom att få svar på en del funderingar så fanns där en 9 veckors valp vid namn Anton vi gärna ville träffa (samt givetvis alla andra hundarna i Zigges första familj).

Väl på plats kom vi in samtidigt som Monika kom in med alla hundarna från en blöt promenad. Monika tog kommandot och Zigge placerades på golvet och överväldigades av släktens nyfikenhet och kröp längs väggarna och mellan ben för att värja sig från uppmärksamheten. Till och med lilla Anton deltog i ”jakten” och vågade vara riktigt kaxig. Efter ett tag plockades några hundar bort och snart var Zigge inte längre skräckslagen. Efter ett tag kom springerspanieln Elin fram och lekte med Zigge, Elin som var extramamma åt Z-kullen kände igen Zigge och han kände igen henne och plötsligt var isen bruten. Full lek på schyssta villkor och snart var det full fart men ändå ett visst lugn då det ”följde reglerna”. Lille Anton blev satt på plats och fick sedan jobba för att freda sig från Zigge.

Mamma Xonja markerade först tydligt att hon minsann var mamma och att han skulle visa sin vördnad, men efter ett tag slappnade även hon av. Förutom Anton, som snart ska till en familj, fanns även en 4-månaders tik på plats (hon ska snart till Åland). Det var fantastiskt att se storleksskillnaderna. Det skiljde alltså 4 veckor mellan var och en av de tre valparna och skillnaden i uppförande och storlek var otrolig. Anton kunde nästan stå mellan Zigges tassar och tiken var klart större och mognare i kroppen, så man fick en känsla av vad som väntar.

Om Zigge fick en trevlig och givande kväll med massa kompisar så var det inget mot vad jag och Vickan hade. Monika och Peter var som alltid fulla av kloka råd och roliga anekdoter. Vi fick en del bekräftelse att vi var på rätt väg, men också en del tips om att vi kanske har lite väl högt ställda förväntningar på Zigge och oss själva så här tidigt. Vi fick dessutom många råd och några praktiska demonstrationer – efter det besöket är Zigge klart mindre sugen på att smaka på sin avföring…

Om någon går i hundköpartankar, kan vi rekommendera att välja en uppfödare som bryr sig om hundarna även efter leverans och som ställer upp med support. För oss är det ovärderligt att få råd av någon som faktiskt känner rasen. I augusti börjar valpkursen med Monika som ledare och minst 3 Lundehundar (med familjer) som deltagare, det ser vi fram emot!

Inför besöket hade jag laddat kamerans batteri och tagit med den – dumt nog glömde jag kortet varför detta besök förblev odokumenterat :-(

Rumsrenhet (4)

2006-07-30T20:26:00.000+02:00

Hur går det då med rumsrenheten? Jag har halt klart tappat räkningen (vilket nog är tur). På torpet var dörren alltid öppen så Zigge kunde gå ut (eller in) hur han ville för att leka eller kissa. Det blev liksom ingen ordning på det hela även om de flesta gånger skedde ute.

Väl hemma i lägenheten började det dåligt men plötsligt gick han till dörren och efter utång bajsade han direkt. Detta har upprepats några gånger men ibland kissar han där han befinner sig, flest gånger dock nära dörren. Problemet är att han bara går fram till dörren, går runt lite och om ingen kommer kissar, tänk om han bara ville bjäbba till lite… Summa summarum så leder vi men vi har inte vunnit ännu.

Sista semesterdagarna

2006-07-25T22:21:00.000+02:00

Sista tiden på torpet fick Zigge stifta bekantskap med såväl strutsar som hästar. Han hann också bli omhuldad av husses mor och far några dagar innan det var dags för hemfärd.

Vad valpen anbelangar gick färden hemåt mycket lugnt till. Husse och matte blev dock tvugna att roa sig med ett däckbyte på vägen.

Väl hemma var det dags att inspektera potentiella dagmattar inför jobbstarten. Vi var väldigt lyckligt lottade som lyckades hitta både en granne och ett gulligt pensionärspar, som mer än gärna tog sin an den emellanåt ganska vassa uppgiften.

Nu har Zigge varit hos grannen i två dagar och det fungerar jättebra.

Kusinerna från landet

2006-07-25T19:24:00.000+02:00

En av anledningarna till att vi inte bloggat på ett tag är "kusinernas" ankomst till torpidyllen. Dessa består av en rabiat gammal schäfertik, en dumsnäll medelålders byracka samt en rasande stilig bondkatt. Med dessa tillskott i menageriet blev torpet under en vecka förvandlat till något zooliknande, eller kanske snarare cirkusliknande.

Zigge blev naturligtvis lite överväldigad över de nya lekkamraterna, men fann sig snart i situationen. En som dock inte fann sig lika lätt var schäfertiken, vilken under hela veckan ihärdigt gnällde för att hon inte fick lära den lättsinniga valpen att veta hut.

Bättre gick det med byrackan som motvilligt lät sig dompteras av Zigge. Med katten gick det också bra, även om det tog ett tag för Zigge att klura ut att katter inte vill leka trots att de viftar på svansen.

En norsk och en dansk

2006-07-09T23:12:00.000+02:00

Igår samlades grannarna längs vår väg för gemensam uppröjning och städning följt av årsstämma och grillning. Zigge avstod städningen för att undvika alla farliga maskiner men han var med från stämman och framåt.

Anledningen att skriva om detta är att värdparet har en Dansk Gårdshund vid namn Kvikk. Presentationen skedde genom att jag först hälsade på Kvikk med Zigge i famnen och att de sedan fick nosa på varandra. Zigge var inte helt imponerad och höll sig bakom mig. Kvikk ville hälsa och leka och gnällde ivrigt. Zigge såg bordet med alla människor och sprang glatt in bland alla ben för att hälsa – tätt följd av Kvikk som i sin iver puffade omkull Zigge som snabbt visade underkastelse.

Därefter satt Zigge i mitt knä eller under min stol, hela tiden uppvaktad av Kvikk som promt ville leka. Allt eftersom kvällen gick blev Zigge modigare och modigare och sökte snart själv kontakt men backade snart tillbaks då Kvikk blev för intensiv. Efter ett tag gick det tat ha dem tillsammans på gårdsplanen och Kvikk bjöd in till lekar som Zigge inte förstod varför han var väldigt försiktig och smög längs väggarna. Svansen var dock uppe mest hela tiden och delvis viftade han glatt.

När det seden serverades mat och Kvikk visade intresse för sin husses godbitar blev Zigge riktigt kaxig och försökte få den andre att leka mera. Ignorerad blev Zigge modigare och modigare, nosade Kvikk både här och där (mest där) och nafsade i svensen. Trits någre protester från Kvikk (som ledde till att Z hamnade på rygg) fortsatte Zigge och hoppade till sist upp mot ryggen på Kvikk.

Man kan konstatera att efter en försiktig start så tuffade Zigge till sig och tog till sist initiativ till lek även om han sedan inte alltid gillade Kvikks intensiva lekar. Känns som om vi har en hund som kommer att fungera väl med andra hundar (i vart fall positiva hundar), Snart kommer Vickan syster Annica med sina 2 hundar och en katt – då blir det en riktig test.

Hovs hallar

2006-07-09T23:02:00.000+02:00

Hovs hallar längst ut på Bjärehalvön är en magisk plats. Där möts havet av fantastiska klippformationer som inte ännu inte hunnit berövas sina kantiga former.
Växtligheten är ganska sparsam och består främst av låg buskvegetation. Det hindrar dock inte kaprifolen att blomma för fullt bland enbuskarna och i slutet av sommaren är snåren full av saftiga björnbär.
Ett flertal stigar ner mot havet hålls öppna av såväl turistfötter som fårklövar.

Hovs hallar är ett naturreservat, men då vi bedömde risken att Zigge skulle ställa till någon skada som mycket liten fick han lov att skutta omkring utan koppel. Det var även ganska sent på kvällen och varken folk eller fä i farten. Valpen njöt i fulla drag av att följa oss i den nya och spännande omgivningen.
När stigen ner mot havet tog slut och övergick i klippor fick vi ett smakprov av vad Zigges klättrarnatur är kapabel till. Det var inte mycket tvekan om att det är det här han är född till. Han klättrade upp och ner bland stenarna och när han inte kunde komma längre på en led förstod han snabbt att backa och hitta en enklare och säkrare väg.

Själva havet var dock inte så intressant och när husse dristade sig att hoppa i det där blöta fick han en rejäl utskällning. Musslor kan man dock ha ganska kul med och nästa gång har matte lovat att fiska upp en rolig liten krabba.

Händelser vid vatten del 2

2006-07-02T21:31:00.000+02:00

Nu har äntligen värmen kommit så igår blev det en sväng till stranden. Hemmeslövsstrand utanför Båstad närmare bestämt. På en 150 meter lång remsa av stranden får man ha med jycken när man badar. Det var en hel del badglada hundar på plats och det var härligt att se dem leka och njuta av vattnet.
Med Zigge var det väl lite sådär med njutandet. Jättekul med hundar och människor förstås, men det där med sand i pälsen var väl lite skumt. Och varför vill de prompt ha ner mig i det där kalla blöta man vanligtvis dricker?
Nä, han är väl ingen vattenhund direkt vår Zigge, men han verkar inte rädd heller så vi ska nog kunna göra en seglarhund av honom vad det lider.

Bland folk

2006-07-01T23:21:00.000+02:00

Igår var vi alla bjudna till Svanshall av mormor Brita. Vackert beläget vid en liten hamn i Skälderviken knallade vi in på verandan med Zigge i famnen. Ett sällskap om 8 personer som såg oss komma undslapp sig det hälsningsljud som Zigge nu tror att alla människor använder då de hälsar. Ett utdraget Ååååååååååååoooooooooohhhhhhhhhhhh följt av full fokus på honom.

Personalen kom snabbt ut med vatten till Zigge och menyer till oss. Efter lite krumbuktande över att bli bunden och ignorerad la sig Zigge under bordet och väntade tålmodigt tills vi ätit våra underbara rödspättor. En kort promenad och lite uppmärksamhet räckte för att han sedan skulle ta det lugnt igen medan vi åt dessert.

Därefter promenad i hamnen och en chans att nosa på både vatten och lite folk. Man kan tryggt konstatera att Zigge trivs bra bland folk, cyklar, båtar och stoj. Han sniffar glatt runt och försöker komma åt att hälsa på dem som kommer i närheten. Lite förnärmat tittar han på oss då vi jobbar med att lära honom att bara hälsa på dem vi väljer ut. Zigge funkar bra med allt från små barn till äldre personer, män och kvinnor samt bland framfusiga som försiktiga.

Skönt med en social hund, men lite läskigt att han alltid vill fram till alla för lite kärlek.

Motion

2006-07-01T23:20:00.000+02:00

En valp behöver inte organiserad motion enligt all litteratur. Det är ju faktiskt logiskt om man jämför med ett barn. Vem drar iväg ett barn på långa vandringar innan de ens börjat skolan? All energi behövs för att växa och för livets skola i form av lek, bus, gos och äventyr.

Alla kloka författare (och även de mindre smarta) vi läst drar ständiga paralleller till en vargs uppväxt. Där stannar flocken vid lyan under sommaren då valpkullen växer till sig. När flocken jagar stannar någon hemma med de små. Först framåt hösten är det dags att följa med på längre strövtåg och på vintern vill det till att hänga med på riktigt.

Som det är nu går Zigge själv kanske hundra meter ibland, resten av tiden bär vi honom. På kortare turer blir det i famnen men ska vi längre stoppar vi ner honom i en liten ryggsäck som vi, ännu så länge, bär på magen. Sedan får han givetvis gå runt och nosa när vi pausar eller fikar.

En dag

2006-07-01T23:17:00.000+02:00

Zigge sover numera gott i sin nya korg men på dagarna går han gärna och lägger sig i den gamla, som nu står i vardagsrummet, för lite lugn och ro. Förutom någon kissrunda under natten ligger han duktigt kvar till mellan åtta och nio. Sedan är det vanligtvis jag som går upp och tar en liten tur på gräsmattan. Därefter frukost och sedan ut igen. Vissa dagar följs vi åt de 150 meterna till brevlådan för att hämta morgontidningen. En låååång promenad för en liten hund. Efter att ha stannat halvvägs en gång för att nosa och då tappat bort mig (som fortsatte) följer han mig nu som en trogen hund hela vägen.

Väl hemma blir det frukost och tidningsläsning respektive tupplur. Efter en lugn förmiddag med fixande på tomten och lättare lunch (varvat med bus och lek) blir det oftast en eftermiddagstur till något trevligt ställe.

Väl hemma igen blir det lite vilande för Zigge avbrutet med upptåg, bus och allmän iver. Sista tokrycket vid tio på kvällen med ivrigt bus, gnagande och jagande fram tills jag och Vickan kryper till sängs och Zigge kapitulerar i sin korg.

Händelser vid vatten del 1

2006-07-01T22:48:00.000+02:00

I onsdags fick Zigge sin första närkontakt med havet, när vi åkte till Segelstorp och promenerade på strandängarna. Husse gick ut på en sten i vattnet och Zigge följde med så långt att tassarna blev våta, sen tyckte han att det räckte.

Senare övade vi klättring på stenpiren vid småbåtshamnen. Det var lite läskigt tyckte Zigge.

Jag hittade bevis på att en räkarmé håller på att mobiliseras för att ta över nordvästra Skåne. Henrik är skeptisk, men jag tycker att bildbevisen talar för sig själva.

Fårexkursion

2006-06-28T19:02:00.000+02:00

Idag bröt husse semestertristessen med ett jobbmöte i Helsingborg. Lämnade åt vårt öde bestämde Zigge och jag oss för att ta en långpromenad. Eftersom valpar inte ska motioneras tog jag med mig en ryggsäck som jag satte på magen istället för ryggen. Utrustade med gummistövlar och korv begav vi oss av. Efter en stunds promenad stoppade jag ner Zigge i ryggsäcken, vilket inte var alldeles populärt. Med milt våld och korv höll han sig dock lugn och kunde inspektera omgivningen lite från ovan. När vi gick förbi "danskens" hus och hans ilsket skällande Gårdshund verkade Zigge tycka att det var rätt tryggt att sitta i en väska. Halvvägs till fårhagen tog vi en liten paus i bokskogen och Zigge fick springa runt lite bland löven. Ner i väskan igen, fortfarande inte populärt men det gick lite bättre än förra gången.
Väl framme vid fårhagen stirrade Zigge och fåren på varandra under tystnad, därefter återgick de något ulligare djuren till sitt idisslande och resten av oss tog en paus i gröngräset. Matte fick syn på en enorm svart och gulrandig slända, som Zigge förstås skrämde bort innan den han förevigas. På hemvägen gick vi genom några tomma fårhagar och passerade en stengärdesgård. Jag gick först och satte mig sedan att locka på Zigge som gnällde olyckligt på andra sidan stenhögen. Till slut tog han mod till sig och började klättra över stenarna på darrande små ben. Föga förvånande hade han inga problem att ta sig över, han är ju ändå avlad till klättrare. Sista svängen i väskan kom inga protester alls och när vi närmade oss torpet hade han slumrat till. Behöver jag påpeka att Zigge sov väldigt gott när vi kom hem?

Ny säng

2006-06-28T10:30:00.000+02:00

När vi köpte Zigges första lilla korg hade vi inte räknat med att hans sovstil skulle innebära att han för det mesta ligger utfläkt på rygg i all sin ståtlighet. Det vill säga, han växte ur korgen på ca en vecka. Efter en tur till mycket trevliga butiken Zooarkaden i Ängelholm förärades valpen en ny sängplats, som förhoppningsvis ska räcka lite längre. Zigge accepterade också det nya sovarrangemanget utan minsta tvekan.

Mot Torpet

2006-06-26T22:49:00.000+02:00

Zigge stoppades ovilligt ner i sin väska och vi satte in öronpopparna och beredde oss på tjut och gnäll. Efter 5 minuters gnällande, skällande, ylande, skrikande, ynkande och vrålande blev det tyst och vi kunde något skakiga ta av öronpropparna och styra E4:an söderut. Efter en knapp timme var det dags för första pausen och Zigge kastade sig ur sin väska, lyftes ur bilen och knallade glatt och nyfiket runt där vi stannat. Tydligt var att han inte blivit knäckt av bilåkandet och de kloka råd vi fått verkade stämma.

In med Zigge i väskan och på med öronpropparna, 3 minuter senare var det tyst igen och vi körde 45 minuter till innan han började gny lite, Vi stannade då han tystnat och han gjorde en rejäl pöl direkt – man kan ju förstå att han inte vill kissa i sin lilla väska. Kort paus, väska och öronproppar och efter två minuter var det lugnt igen.

Många korta körsträckor där Zigge kom mer och mer till ro och vi andra kunde lyssna på Håkan Nessers ”Människa utan hund” (rekommenderas) varvades med pauser med mat för oss och vatten eller välling för Zigge. Det gick allt bättre och snart var det tydligt att han motsatte sig att bli nertvingad i väskan mer än själva åkandet. Sista pausen vid gränsen till Skåne stoppade vi inte ens in öronpropparna.

Snart rullade vi genom Örkelljunga och såg midsommarfirande människor, men hittade ingen affär som så sent denna dag ville sälja sill och potatis till oss. Strax efter klockan nio rullade vi in på gårdsplanen och provet för Zigges bilåkande var avklarat med precis godkänt.

Zigge såg sig nyfiket omkring och roade sig i det höga gräset samt fick äntligen lite riktig mat igen. Efter snabb middag av källarens nödproviant var det läggdags med Zigge på golvet i sin korg bredvid Vickans säng. Zigge kom dock inte till ro med allt spännande att snoka upp och tugga på, först då vi byggt en liten hage runt honom kom alla till ro och sov gott till nästa morgon.

Semesterförberedelser

2006-06-26T22:48:00.000+02:00

Så var det dags att skicka iväg sista mailet, stänga ner datorn och koppla ur arbetstelefonen. Dagen före midsommarafton på sena eftermiddagen var det så dags att börja göra klart för att resa bort i 4 veckor. Jag satte full rulle med dammsugare, mopp och skurtrasa. Zigge attackerade glatt alla redskap när så gick och tyckte att jag var tråkig när jag skurade i badrum och kök. Zigge blev mer och mer uppspelt och trots många rastpauser blev det på 45 minuter 5 olika pölar inne. Bara att inse att han behövde lugn och ro så jag satte mig i soffan framför fotbollen och han kom till ro och somnade som en liten valp. Vickan kom hem vid 22 och familjen gick till sängs med insikten att semester ju är semester och man måste inte jäkta iväg bara för att det är midsommar.

Midsommar i all ära men vi tog en lugn morgon, gjorde matsäck, packade ihop egna och Zigges prylar, satte upp lappar på brukshundsklubben att vi söker dagmatte och var sedan redo att lämna Sumpan för Skåne och Torpet. Fiestan var packad till bristningsgränsen och vi var redo...

Jobba hemma?

2006-06-26T22:47:00.000+02:00

Första veckan med Zigge turades vi om att arbeta hemifrån för att ge Zigge en så lugn start på familjelivet som möjligt. På måndagen stack Vickan iväg till jobbet och vi klarade av morgonrutinerna med mat och rastning varefter jag satte mig vid datorn och började jobba klart nyfiken på hur Zigge skulle hantera situationen. Till min glädje funkade det bra, han lade sig och sov utan problem. En gång i timmen tog vi en lekpaus med efterföljande rastning och så förlöpte första dagen utan större mankemang.

Tisdagen var Vickan hemma och jag satt i möten och längtade hem, hade så bråttom hem för att lösa av Vickan som skulle ut med sitt jobb att jag glömde städa efter mig i konferensrummet...

Resten av veckan gick fortsatt enkelt men ibland fastnar man i jobbet lite för länge och får då milda påpekanden i form av gnagda tår, möbler eller fina små pölar både här och där. Summa summarum fungerade vi bra hemma ihop, men när Zigge blir äldre krävs nog ordnad aktivering att plocka fram ibland.

Leka

2006-06-22T20:04:00.000+02:00

Zigges liv består av lek, sömn, lite mat och pyttelite gos. Favoritdjuret är hans tiger, tigern är större än Zigge och bjuder på bra motstånd och trevligt gnagande. Zigge tvekar inte att dra tiger genom hela lägenheten för att få leka i vår närhet eller ännu hellre få med oss i leken.

Då Lundehundar av sin natur gillar hålor och grottor köpte vi en så kallad kattunnel för 79 kronor på rusta. Den prasslar härligt och har två stora hål i sidorna Zigge kan komma in och ut ur. Pricken över i är de bollar som sitter fast i gummiband inne i tunneln. När vi tar fram tunneln blir Zigge som galen, far in och ut i den, jagar bollarna, drar iväg med hela tunneln eller springer in med sin mindre nalle. Lyckan är total och efter 30 minuter får vi plocka bort allt för att han ska lugna ner sig igen. En bra investering att ta fram om man vill få lite tid för sig själv eller varandra.

Varför Lundehund?

2006-06-22T19:33:00.001+02:00

När vi väl bestämt oss för att kolla upp möjligheterna att skaffa hund snubblade vi på bokrean över en bok med massa hundraser beskrivna. En kväll då vi låg och tittade i den noterade vi de smarta symbolerna som visade vad som var signifikant för rasen. Man såg exempelvis om rasen krävde mycket pälsvård eller motion, om den har stark jaktinstinkt eller var väldigt vaksam, om den tålde kyla och om den passade med barn och i lägenheter.

Vi började då om i boken och skrev upp alla som passade vår vision. Av alla hundratals raser hittade vi bara 6 st. som verkade helt rätt för oss. Vi ville ha en hund som var möjlig att ha med på flyget (max 9 kg), inte krävde en frisör, som gick bra med barn, som kunde följa med på fjället både vinter och sommar, som trivdes i lägenhet, som inte krävde allt för mycket aktivering, som inte var allt för vaksam, dessutom vore det skönt om jaktinstinkten var begränsad och givetvis att den i vårt tycke såg bra ut.

Efterforskningar på nätet och de olika rasklubbarnas hemsidor gjorde att vi snannt kunde stryka ytterliggare några raser. Ju mer vi läste desto mer började vi falla för en ras vi aldrig hört talas om innan. Det finns 80 – 100 lundehundar i landet och utanför norden förkommer de bara i enstaka fall.

Man kan ju inte bara sitta och dagdrömma om en internetkärlek sådär så vi kontaktade helt enkelt närmaste kennel och fick jackpot direkt då vi genast blev bjudna hem till den fantastiska Monika och kennel Mountjoy i Spånga (se länk bredvid). Hon hade 3 Lundehundar hemma och de var så otroligt trevliga. Efter ett långt besök där vi ställde 1000 frågor och fick bra svar och (tro jag) blivit utfrågade vi också fick vi veta att det minsann väntades 2 kullar inom kort och om vi ville ha en hanne och det föddes en sådan så kunde vi tinga en. Vi lyckades vänta 2 dagar innan vi anmälde vårt intresse och sedan var saken klar. Ännu ångrar vi oss inte :-)

Rumsrenhet (3)

2006-06-22T19:33:00.000+02:00

Det går oftast riktigt bra nu. Han har bara bajsat inne 2 gånger sedan han kom hit däremot hinner man inte med varje gång han ska kissa. Tror faktiskt att han nu ibland försöker meddela att det är dags att gå.

På eftermiddagen idag har det gått riktigt illa. Jag tror att det vart lite för mycket för Zigge som kom upp i varv då jag gick runt och fixade, städade och pratade med grannar som kom förbi, 4 pölar på 40 minuter är klart rekord. Jag gissar att han behöver lugn och ro och har därför nu satt mig i soffan med datorn varför han glatt slappnar av i sin korg och sover,

Totalt sett leder nu utesidan stort över innesidan trots den sena reduceringen. Spännande att se hur det blir på landet under semestern.

Bilen

2006-06-22T19:32:00.000+02:00

När vi körde hem med Zigge från kenneln satt han och gnällde i Vickans knä. Vi tänkte givetvis att han saknade sin gamla familj.

Nästa gång vi satte oss i bilen började han gnälla direkt då vi rullade igång. Vi försökte skoja bort hans oro och talade glatt till honom och busade och klappade i tron att han skulle tycka det var kul med bilen. FEL!!!!!!!!

Efter att ha konsulterat vår fantastiska uppfödare Monika fick vi beskedet att vi gjort saken värre. Rätt metod är att sätt honom i en väska, sätta på radion, bita ihop och köra tillshan lugnar ner sig.

I går körde jag två turer med honom, han skrek så både hjärta och öron höll på att brista. Men plötsligt så blev det tyst och han la sig ner och somnade. Andra turen var likadan, tror att han tystnade tidigare den gången.

Imorgon blir det troligen elddop i form av 60 mil ner till Skåne – efter det lär han i vart fall vara van vid bilen. Öronproppar tas i vart fall med!

Full rulle

2006-06-19T09:51:00.000+02:00

Söndagen började lugnt med hela familjen på gräsmatten med DN, leksaker och godis. Medan jag och Vickan sedan snickrade och sydde tog Zigge det lugnt fram till lunch då vi all agick ut igen för lite softande och lekande. Med hjälp av korvbitar (mycket små) övade Zigge på att gå korta bitar i koppel, något som gick riktigt bra. Sämre var det dock med intresset för att leta upp den i flocken som fick för sig att gömma sig – det finns ju så mycket att upptäcka i den egna världen...

På eftermiddagen var det dags att testa på lite miljöträning, fika hos vännerna Tora, Lola och Henrik i Bromma stod på schemat. Bilresan gick inget vidare (se separat inlägg) men väl framme fick Zigge uppleva en trevlig stund med en 2-åring och dessutom försöka engagera den mystiska sköldpaddan i lek. Efter ytterliggare en tur med bilen och kort besök hos Emma och Tobias somnade Zigge utmattat hemma igen.

Därefter var det bara vila, kort lek, mer sömn och lite mat som gällde. Zigge piggnade inte till förens det var dags för oss andra att gå till sängs...

Kanske en lite väl intensiv dag för en valp...

Andra natten

2006-06-18T11:15:00.000+02:00

En lugn kväll framför TV´n för matte och husse avbrutet med korta rastningar gjorde att Zigge redan då resten av flocken gick till säng hade sovit massor. Vi bar in korg med sovande hund till sovrummet och la honom bredvid mattes madrass. En grymtning och en omöjligsovställning sedan sov hela flocken gott fram till 4 då han vaknade till, hann tta två steg varefter han raskt lyftes ut på gräsmattan.

När Zigge kom in hade husse tagit över ”vakten” på madrassen och Zigge hade ingen anledning att sova. Busa med håret, nafsa i näsa och öron och allmänt tokgosa var roligare. När jag tröttnat på att han nafsat väntade jag till ett lite för hårt bit varefter jag sa ifrån och la mig i sängen istället.

Zigge försökte komma efter ett par gånger men gav snart upp för att gå på uppstäcksfärd. Då vi spärrat av hall och vardagsrum fanns bara skohyllan att titta på. Då jag ställt in den i sängkammaren var allt så trist så trist och Zigge la sig i korgen och gnagade lite på en tom toapappersrulle. Snart sov hela gänget igen – nu med Zigge ensam men harmonisk på golvet. Ett par klappar när han oroligt såg sig omkring räckte. Kommande natt ska vi testa utan golvsovning.

Rumsrenhet (2)

2006-06-18T11:13:00.000+02:00

Vår uppmärksamhet räckte plötsligt till, efter den tidgare oavgjorda ställningen ryckte uterastningarna iväg stort och ledde med 8-3 resp 3-1. Sedan reducerade innesidan med 3 raska pölar i rad strax efter en utepöl… 8-7 alltså. Nytt fokus från oss varefter vi nu har klarat 18 timmar i rad utan fadäser inne. Snabba ingripanden vid 4 och 7:30 på natten har gjort susen.

Rangordning

2006-06-17T15:25:00.000+02:00

Zigge har äntligen hittat någon i flocken som är av lägre rang än honom. Nej, det är inte matte (än så länge), utan Henriks gamla "Gnurf" som får finna sig i att titt som tätt bli nedbrottad och ordentligt dominerad.

Besök

2006-06-17T11:43:00.000+02:00

Zigge har fått sitt första besök i sitt nya hem. När det ringde på dörren verkade han tycka att "nu är det något väldigt roligt på gång". Henrik höll honom ett ögonblick så att jag kunde gå och öppna, sen släpptes han och sprang ut i hallen för att se vad som var å färde. Gästerna (Hans & Kriss) hälsades ganska lugnt och utan skall. Roligast var nog egentligen den prassliga påsen de hade med sig. Zigge fick en mycket uppskattad present i form av en tennisboll.

Efter en stunds lek med bollen somnade Zigge gott och lät sig inte ens väckas av att gästerna gick.

Rumsrenhet (1)

2006-06-17T09:43:00.000+02:00

Givetvis vill vi att Zigge ska kissa och bajsa utomhus, givetvis har Zigge ingen aning om att det ska vara smartare att göra så. Här är råden till hur man kan göra faktiskt väldigt lika. Man ska berömma ett lyckat beteende och ignorera det man tycker är fel. Sedan finns olika skolor om huruvida man ska få hunden att gå på tidning eller inte, jag skippar den diskussionen så länge.

Valpar ska enligt uppgift behöva göra i från sig när de sovit, ätit lekt och några gånger där emellan. Vi bor 3 trappor upp - våra ben kommer att få träning :-).

Hittills har vi försökt få ut honom i tid men vid frukosten hade jag inte på mig skorna innan han åt varför jag emedan jag tog på dem såg en ny pöl bli till, det går fort minsann.

Jag har en tävling mot mig själv. Antalet gånger han gör ifrån sig ute mot antalet (identifierade) gånger inne. Just nu står det 3-3 på kiss och 1-1 på bajs. Liksom landslaget tycker jag att det är viktigare att vara med än att vinna. Ligger vi kvar på oavgjort efter idag är det en stor framgång, ligger vi under så är det helt OK.

Första natten

2006-06-17T09:26:00.000+02:00

Efter en spännande dag för både Zigge och oss började han lugna ner sig och sökte sig mot korgen som under kvällen stått i vardagsrummet.

Det finns nog en miljard tips hur man ska göra med hundens sovplats. Allt från en grop i snön till platsen på mattes kudde rekommenderas av de olika skribenterna. Vi har ännu så länge målet att Zigge inte ska sova i sängen utan på golvet - om han vill i korgen.

För att han ska känna sig trygg i början har vi nu en madrass på golvet i sovrummet bredvid hans korg. När Zigge såg arrangemanget var all trötthet som bortblåst. Husse liggandes bland massa mjuka roliga kuddar och täcken inom räckhåll för honom. Det blev total lycka och intensivt gos med inslag av tuggande på näsa, öron och hår (!). Efter ett tag lugnade han ner sig och jag lyfte över i korgen, ett par minuters lugn och sedan kom han krypande igen. Efter några upprepningar somnade han och sov sedan gott. Fungerade bra tills jag i halvsömnen vände mig bort och han inte såg mitt ansikte - en orolig zigge störtade upp på mig och "kollade" att jag var med. Därefter lugn fram till 4-tiden då han tyckte att det var färdigsovet, det blev vaktombyte på madrassen och Zigge fick ännu mer hår att bita i... Snart somnade vi alla om fram till 6-snret då en rådig Victoria hann få ut honom på gräsmattan precis i tid på morgontoaletten.

Första natten slutade nog med att Zigge sov mest i familjen. Han verkar känns sig trygg i vart fall.

Hemkomsten

2006-06-16T22:24:00.000+02:00

Att åka bil är en överskattad sysselsättning, skönt att turen inte blev så lång. Väl framme väntade en härlig gräsmatta full med roliga och tuggvänliga almfrön. Där utfördes även första rastningen, på husses tröja.

Efter en lång dag med massa bus och en helt ny familj var det skönt att somna i sin sovkorg.

Mera bilder!

2006-06-15T22:18:00.000+02:00

På de här På dessa bilder är Zigge 6 veckor gammal och nu mycket mera "hund". Med tänderna till hjälp utforskar han omgivningen så mycket han orkar. Särskilt spännande är fingrar och tår, men även husses ben blir lätt ett lämpligt undersökningsobjekt.

Lägg märke till högertassen på nedre bilden. Då lundehundar saknar en bröstmuskel som övriga hundar har, kan de sträcka frambenen rakt ur från kroppen. Då liknar han lite en apa faktiskt.

I morgon är det dags!

2006-06-15T14:22:00.000+02:00

Idag är det bara en dag kvar tills vi hämtar hem vår lilla krabat, Lundehundsvalpen Zigge. Här är han fyra veckor gammal, tillsammans med sin syster Zissi. (Zigge är den lite större klumpen till vänster)