Besök på Mountjoy

Besök på Mountjoy
I fredags ramlade ett trevligt mail in i inkorgen. Det var Monika från Kennel Mountjoy som meddelade att de var hemma från semestern och att vi var välkomna att hälsa på på fredagskvällen om vi ville. Klart att vi ville, förutom att få svar på en del funderingar så fanns där en 9 veckors valp vid namn Anton vi gärna ville träffa (samt givetvis alla andra hundarna i Zigges första familj).

Väl på plats kom vi in samtidigt som Monika kom in med alla hundarna från en blöt promenad. Monika tog kommandot och Zigge placerades på golvet och överväldigades av släktens nyfikenhet och kröp längs väggarna och mellan ben för att värja sig från uppmärksamheten. Till och med lilla Anton deltog i ”jakten” och vågade vara riktigt kaxig. Efter ett tag plockades några hundar bort och snart var Zigge inte längre skräckslagen. Efter ett tag kom springerspanieln Elin fram och lekte med Zigge, Elin som var extramamma åt Z-kullen kände igen Zigge och han kände igen henne och plötsligt var isen bruten. Full lek på schyssta villkor och snart var det full fart men ändå ett visst lugn då det ”följde reglerna”. Lille Anton blev satt på plats och fick sedan jobba för att freda sig från Zigge.

Mamma Xonja markerade först tydligt att hon minsann var mamma och att han skulle visa sin vördnad, men efter ett tag slappnade även hon av. Förutom Anton, som snart ska till en familj, fanns även en 4-månaders tik på plats (hon ska snart till Åland). Det var fantastiskt att se storleksskillnaderna. Det skiljde alltså 4 veckor mellan var och en av de tre valparna och skillnaden i uppförande och storlek var otrolig. Anton kunde nästan stå mellan Zigges tassar och tiken var klart större och mognare i kroppen, så man fick en känsla av vad som väntar.

Om Zigge fick en trevlig och givande kväll med massa kompisar så var det inget mot vad jag och Vickan hade. Monika och Peter var som alltid fulla av kloka råd och roliga anekdoter. Vi fick en del bekräftelse att vi var på rätt väg, men också en del tips om att vi kanske har lite väl högt ställda förväntningar på Zigge och oss själva så här tidigt. Vi fick dessutom många råd och några praktiska demonstrationer – efter det besöket är Zigge klart mindre sugen på att smaka på sin avföring…

Om någon går i hundköpartankar, kan vi rekommendera att välja en uppfödare som bryr sig om hundarna även efter leverans och som ställer upp med support. För oss är det ovärderligt att få råd av någon som faktiskt känner rasen. I augusti börjar valpkursen med Monika som ledare och minst 3 Lundehundar (med familjer) som deltagare, det ser vi fram emot!

Inför besöket hade jag laddat kamerans batteri och tagit med den – dumt nog glömde jag kortet varför detta besök förblev odokumenterat :-(

Rumsrenhet (4)

Hur går det då med rumsrenheten? Jag har halt klart tappat räkningen (vilket nog är tur). På torpet var dörren alltid öppen så Zigge kunde gå ut (eller in) hur han ville för att leka eller kissa. Det blev liksom ingen ordning på det hela även om de flesta gånger skedde ute.

Väl hemma i lägenheten började det dåligt men plötsligt gick han till dörren och efter utång bajsade han direkt. Detta har upprepats några gånger men ibland kissar han där han befinner sig, flest gånger dock nära dörren. Problemet är att han bara går fram till dörren, går runt lite och om ingen kommer kissar, tänk om han bara ville bjäbba till lite… Summa summarum så leder vi men vi har inte vunnit ännu.

Sista semesterdagarna

Sista tiden på torpet fick Zigge stifta bekantskap med såväl strutsar som hästar. Han hann också bli omhuldad av husses mor och far några dagar innan det var dags för hemfärd.

Vad valpen anbelangar gick färden hemåt mycket lugnt till. Husse och matte blev dock tvugna att roa sig med ett däckbyte på vägen.

Väl hemma var det dags att inspektera potentiella dagmattar inför jobbstarten. Vi var väldigt lyckligt lottade som lyckades hitta både en granne och ett gulligt pensionärspar, som mer än gärna tog sin an den emellanåt ganska vassa uppgiften.

Nu har Zigge varit hos grannen i två dagar och det fungerar jättebra.

Kusinerna från landet

En av anledningarna till att vi inte bloggat på ett tag är "kusinernas" ankomst till torpidyllen. Dessa består av en rabiat gammal schäfertik, en dumsnäll medelålders byracka samt en rasande stilig bondkatt. Med dessa tillskott i menageriet blev torpet under en vecka förvandlat till något zooliknande, eller kanske snarare cirkusliknande.

Zigge blev naturligtvis lite överväldigad över de nya lekkamraterna, men fann sig snart i situationen. En som dock inte fann sig lika lätt var schäfertiken, vilken under hela veckan ihärdigt gnällde för att hon inte fick lära den lättsinniga valpen att veta hut.

Bättre gick det med byrackan som motvilligt lät sig dompteras av Zigge. Med katten gick det också bra, även om det tog ett tag för Zigge att klura ut att katter inte vill leka trots att de viftar på svansen.

En norsk och en dansk

Igår samlades grannarna längs vår väg för gemensam uppröjning och städning följt av årsstämma och grillning. Zigge avstod städningen för att undvika alla farliga maskiner men han var med från stämman och framåt.

Anledningen att skriva om detta är att värdparet har en Dansk Gårdshund vid namn Kvikk. Presentationen skedde genom att jag först hälsade på Kvikk med Zigge i famnen och att de sedan fick nosa på varandra. Zigge var inte helt imponerad och höll sig bakom mig. Kvikk ville hälsa och leka och gnällde ivrigt. Zigge såg bordet med alla människor och sprang glatt in bland alla ben för att hälsa – tätt följd av Kvikk som i sin iver puffade omkull Zigge som snabbt visade underkastelse.

Därefter satt Zigge i mitt knä eller under min stol, hela tiden uppvaktad av Kvikk som promt ville leka. Allt eftersom kvällen gick blev Zigge modigare och modigare och sökte snart själv kontakt men backade snart tillbaks då Kvikk blev för intensiv. Efter ett tag gick det tat ha dem tillsammans på gårdsplanen och Kvikk bjöd in till lekar som Zigge inte förstod varför han var väldigt försiktig och smög längs väggarna. Svansen var dock uppe mest hela tiden och delvis viftade han glatt.

När det seden serverades mat och Kvikk visade intresse för sin husses godbitar blev Zigge riktigt kaxig och försökte få den andre att leka mera. Ignorerad blev Zigge modigare och modigare, nosade Kvikk både här och där (mest där) och nafsade i svensen. Trits någre protester från Kvikk (som ledde till att Z hamnade på rygg) fortsatte Zigge och hoppade till sist upp mot ryggen på Kvikk.

Man kan konstatera att efter en försiktig start så tuffade Zigge till sig och tog till sist initiativ till lek även om han sedan inte alltid gillade Kvikks intensiva lekar. Känns som om vi har en hund som kommer att fungera väl med andra hundar (i vart fall positiva hundar), Snart kommer Vickan syster Annica med sina 2 hundar och en katt – då blir det en riktig test.

Hovs hallar

Hovs hallar längst ut på Bjärehalvön är en magisk plats. Där möts havet av fantastiska klippformationer som inte ännu inte hunnit berövas sina kantiga former.
Växtligheten är ganska sparsam och består främst av låg buskvegetation. Det hindrar dock inte kaprifolen att blomma för fullt bland enbuskarna och i slutet av sommaren är snåren full av saftiga björnbär.
Ett flertal stigar ner mot havet hålls öppna av såväl turistfötter som fårklövar.

Hovs hallar är ett naturreservat, men då vi bedömde risken att Zigge skulle ställa till någon skada som mycket liten fick han lov att skutta omkring utan koppel. Det var även ganska sent på kvällen och varken folk eller fä i farten. Valpen njöt i fulla drag av att följa oss i den nya och spännande omgivningen.
När stigen ner mot havet tog slut och övergick i klippor fick vi ett smakprov av vad Zigges klättrarnatur är kapabel till. Det var inte mycket tvekan om att det är det här han är född till. Han klättrade upp och ner bland stenarna och när han inte kunde komma längre på en led förstod han snabbt att backa och hitta en enklare och säkrare väg.

Själva havet var dock inte så intressant och när husse dristade sig att hoppa i det där blöta fick han en rejäl utskällning. Musslor kan man dock ha ganska kul med och nästa gång har matte lovat att fiska upp en rolig liten krabba.

Händelser vid vatten del 2

Nu har äntligen värmen kommit så igår blev det en sväng till stranden. Hemmeslövsstrand utanför Båstad närmare bestämt. På en 150 meter lång remsa av stranden får man ha med jycken när man badar. Det var en hel del badglada hundar på plats och det var härligt att se dem leka och njuta av vattnet.
Med Zigge var det väl lite sådär med njutandet. Jättekul med hundar och människor förstås, men det där med sand i pälsen var väl lite skumt. Och varför vill de prompt ha ner mig i det där kalla blöta man vanligtvis dricker?
Nä, han är väl ingen vattenhund direkt vår Zigge, men han verkar inte rädd heller så vi ska nog kunna göra en seglarhund av honom vad det lider.

Bland folk

Igår var vi alla bjudna till Svanshall av mormor Brita. Vackert beläget vid en liten hamn i Skälderviken knallade vi in på verandan med Zigge i famnen. Ett sällskap om 8 personer som såg oss komma undslapp sig det hälsningsljud som Zigge nu tror att alla människor använder då de hälsar. Ett utdraget Ååååååååååååoooooooooohhhhhhhhhhhh följt av full fokus på honom.

Personalen kom snabbt ut med vatten till Zigge och menyer till oss. Efter lite krumbuktande över att bli bunden och ignorerad la sig Zigge under bordet och väntade tålmodigt tills vi ätit våra underbara rödspättor. En kort promenad och lite uppmärksamhet räckte för att han sedan skulle ta det lugnt igen medan vi åt dessert.

Därefter promenad i hamnen och en chans att nosa på både vatten och lite folk. Man kan tryggt konstatera att Zigge trivs bra bland folk, cyklar, båtar och stoj. Han sniffar glatt runt och försöker komma åt att hälsa på dem som kommer i närheten. Lite förnärmat tittar han på oss då vi jobbar med att lära honom att bara hälsa på dem vi väljer ut. Zigge funkar bra med allt från små barn till äldre personer, män och kvinnor samt bland framfusiga som försiktiga.

Skönt med en social hund, men lite läskigt att han alltid vill fram till alla för lite kärlek.

Motion

En valp behöver inte organiserad motion enligt all litteratur. Det är ju faktiskt logiskt om man jämför med ett barn. Vem drar iväg ett barn på långa vandringar innan de ens börjat skolan? All energi behövs för att växa och för livets skola i form av lek, bus, gos och äventyr.

Alla kloka författare (och även de mindre smarta) vi läst drar ständiga paralleller till en vargs uppväxt. Där stannar flocken vid lyan under sommaren då valpkullen växer till sig. När flocken jagar stannar någon hemma med de små. Först framåt hösten är det dags att följa med på längre strövtåg och på vintern vill det till att hänga med på riktigt.

Som det är nu går Zigge själv kanske hundra meter ibland, resten av tiden bär vi honom. På kortare turer blir det i famnen men ska vi längre stoppar vi ner honom i en liten ryggsäck som vi, ännu så länge, bär på magen. Sedan får han givetvis gå runt och nosa när vi pausar eller fikar.

En dag

Zigge sover numera gott i sin nya korg men på dagarna går han gärna och lägger sig i den gamla, som nu står i vardagsrummet, för lite lugn och ro. Förutom någon kissrunda under natten ligger han duktigt kvar till mellan åtta och nio. Sedan är det vanligtvis jag som går upp och tar en liten tur på gräsmattan. Därefter frukost och sedan ut igen. Vissa dagar följs vi åt de 150 meterna till brevlådan för att hämta morgontidningen. En låååång promenad för en liten hund. Efter att ha stannat halvvägs en gång för att nosa och då tappat bort mig (som fortsatte) följer han mig nu som en trogen hund hela vägen.

Väl hemma blir det frukost och tidningsläsning respektive tupplur. Efter en lugn förmiddag med fixande på tomten och lättare lunch (varvat med bus och lek) blir det oftast en eftermiddagstur till något trevligt ställe.

Väl hemma igen blir det lite vilande för Zigge avbrutet med upptåg, bus och allmän iver. Sista tokrycket vid tio på kvällen med ivrigt bus, gnagande och jagande fram tills jag och Vickan kryper till sängs och Zigge kapitulerar i sin korg.

Händelser vid vatten del 1

I onsdags fick Zigge sin första närkontakt med havet, när vi åkte till Segelstorp och promenerade på strandängarna. Husse gick ut på en sten i vattnet och Zigge följde med så långt att tassarna blev våta, sen tyckte han att det räckte.








Senare övade vi klättring på stenpiren vid småbåtshamnen. Det var lite läskigt tyckte Zigge.

Jag hittade bevis på att en räkarmé håller på att mobiliseras för att ta över nordvästra Skåne. Henrik är skeptisk, men jag tycker att bildbevisen talar för sig själva.