Nya tag!

Unghundskurs
Väl hemma från Skåne hann vi precis packa ur bilen och äta lite innan det bar av till Järfälla brukshundsklubb för ny kurs. På vägen dit kom vi fram till att vi antagligen har världens mest odresserade och envetna hund och att vi skulle få skämmas…

Vi hade inte fått utskicken innan kursen så vi blev lite förvånade då det visade sig att det bara var teori första gången och att de flesta andra inte hade med sina hundar alls. Zigge fick alltså besviken vänta i bilen på an plats som bevisligen kryllade av dofter och lekmöjligheter.

Vi var nog 8 ekipage som skulle gå kursen, alla storlekar (från Hovavart till Dvärg Pincher) men alla runt ett år gamla. Alla förarna utom en (och i vårt fall en halv) var kvinnor. Kursledningen består av en instruktör och två assistenter – vilken lyx!

Det visade sig vid presentationsrundan att vi alla har ungefär samma problem:
*Hunden vill hälsa på alla andra hundar
*Kontaktproblem
*Drar i koppel
*Kommer inte på inkallning
*Etc.

Kändes klart skönt och under kommande diskussioner insåg nog både vi och de andra att vi i grunden vet mycket av det som krävs men att vi varit för slappa och inkonsekventa. Känns som en lovande kurs, enda tråkiga är att vi bara får vara en förare per gång – de tror att hunden blir distraherad av publik. Troligen turas vi om medan den andra väntar och kollar från bilen – teoripassen får båda vara med på.

Nya regler
Det är lite som att gå till tandläkaren – man blir påmind om vad som gäller så nu har vi skärpt upp några rutiner hemma, främst:
*Z ska gå sist genom alla dörrar och nedför trappor
*Nolltolerans på koppeldrag
*Roligare och mer aktiva promenader (typ trick och balansövningar)
*Endast i undantag hälsa på andra hundar (bara kändisar)
*Jobba hårt med hundmöten
*Sätta respekten i system (säger vi kom ska han komma, vill vi gå ska han sluta nosa och hänga med)

Spännande att se om vi kan vara konsekventa…

Påskresa

På skärtorsdagskvällen hämtade jag en trött Zigge hos M&S. nart hade vi hämtat Vickan på jobbet och satte full fart mot Skåne. Efter 200 m hamnade vi i kö som höll ut i en timme till Södertälje… Z spanade som vanligt genom bakrutan på de förföljande bilarna men tröttnade snart och rullade ihop si för lite sömn. Resan gick annars bra fast efter halva vägen tröttnade han på ensamheten bak och tiggde om att bli släppt ur säkerhetsbältet och komma fram för att ligga vid passagerarens fötter, vilket han fick.

Väl framme på familjens torp mitt i bokskogen fick han som vanligt glädjefnatt och kunde inte sluta springa runt och busa. Han älskar helt klart den frihet han vet finns där, inga koppel och massa kul att nosa på.

Helgen spenderades med att vara en del i skogen men även att jag och V for runt och fixade saker inför sommarens bröllop. En av höjdpunkterna var nog att Z fick vara en dag med min mamma och mormor när vi körde till Danmark för att köpa sprattelvatten.

Ny ovana
Han la sig snabbt till med en ny olat när vi var där – nämligen att uppfatta inkallning som invit till lek. Nästan omöjligt att få in en busig hund som håller sig 2 – 10 meter bort. Det enda som funkade var att ignorera honom när vi gick in så att han efter ett tag kom på själv att han inte ville vara ensam. Några gånger när vi skulle köra iväg testade vi att köra utan honom och det fungerade så långt att han i vart fall oroligt sprang efter bilen – sen var det enklare (men inte lätt) att få in honom.

Slut på det roliga
På tisdagsmorgonen bar det av norrut igen och Z intog sin hoprullade position för hemfärd med en synbar besvikelse över att det var slut på semestern. Hemma väntade dessutom en ny hundkurs…