Oväntat snabbt

Jag och Zigge tillbringar en del tid på SL´s pendeltåg – ofta i rusningstid. Det funkar relativt bra men jag tycker att han har haft svårt att slappna av och sitta/ligga lugnt när vi åker.

Jag fick för mig att idealet skulle vara om han kunde vara mellan mina ben när vi åker – vare sig jag sitter eller står. Efter att försökt locka, dra och trycka honom till rätt position några resor tog jag igår itu med utmaningen beväpnad med Frolic i hemmets lugn. På kommandot ”MELLAN” skulle han gå in mellan mina ben, snurra runt och sätta sig med nosen framåt. Tränade i dryga fem minuter tills det började sitta något sådär.

I morse på tåget fick jag sittplats och Z började åter snosa runt som han gör. När jag denna gång försiktigt drog in honom mellan benen ocj kommenderade mellan satte han sig direkt och satt sen så hela vägen!!! Vet inte om det var tack vare träningen men det är ju läge att fira de segrar man kan :-)

Snart helg!

Sådan herre sådan hund

Två slagna hjältar tar en välförtjänt eftermiddagslur i soffan.

Pendelhund

Varannan vecka är Zigge nu på dagis nära nya hemmet och varannan hos M&S. Det innebär att han senaste veckan har fått åka pendeltåg några stationer varje morgon och kväll. Som synes börjar han nu vänja sig vid detta.

Z på pendeln i rusningstid, full tillit!

Flyttat

Nu är Zigge en radhushund! Han slapp större delen av helgens hets genom placering hos M&S, dock sov han i nya huset natten till i lördags. Han fann sig snabbt i detta och tycktes finna korgens placering bland alla kartonger som självklar. Natten spenderade han iofs i vår nya säng - Tempur passar visst även hundar.

Något förskräckt var han när vi åkte till den gamla (och tomma) lägenheten, inga möbler och ingen matte... Snabbt fann han sig och nyttjade möjligheten att verkligen härja runt i full fart och glida över golven i svängarna.

Annars har båda Z och vi börjat finna oss i det nya huset, högen med tomma kartonger växer och det börjar i delar bli hemtrevligt. Z är förtjust i idén med fönster som går till golven så vi får jobba på att hindra honom från att skälla. Att vi har en trädgård är fortfarande främmande för honom men igår tog han sig en springtur och kände på gräset på baksidan. Tog etttag att kalla in honom och vi ser fram mot kommande staket.

Dags att flytta

I helgen har vi lagt energi på att förflytta allt vi äger till lättransporterade kartonger. På fredag går flytten mot vårt nya fina radhus. Zigge har svårt att se tjusningen med flyttbestyren och fick därför spendera stora delar av helgen hos M&S - skönt för alla inblandade.

Flytten kommer innebära att vi får närmare till naturen och bäst av allt - en egen tomt för oss alla att njuta av. Då området är nytt går inte allt så enkelt som man tänkt sig direkt. Vi vill ju givetvis sätta staket runt tomten, problemet är att man inte kan få veta när Lantmäteriet kommer att passera förbi för att märka ut alla tomtgränser... kan bli snart men troligare i vår. Får se om vi kan komma överens med grammarna om gränserna ändå... vi vill ju ge Z chansen att få vara ute lite själv (och hålla koll på grannarna :-)

På fredag morgon får vi nycklarna och på kvällen räknar vi med att ha fått alla saker flyttade till nya huset - sen väntar en arbetsam helg då Z åter får vara hos M&S.

Denna vecka är Zigge på dagis igen, långt från Sumpan men behagligt nära nya huset.

Revirmarkering

Idag har Z varit på dagis igen. Resten av veckan blir det besöka släkten och sedan har han en halvtidsplats på dagiset. Det innebär att han är varannan vecka på dagis och varannan hos dagmatten. Det kan nog bli en bra lösning.

När jag hämtade honom idag fick jag höra att han gärna revirmarkerar. Dvs han hade skvätt inomhus lite här och var. Blev ganska förvånad, men å andra sidan är det ju sällan han vistas inomhus med andra hundar så man vet ju inte hur han funkar då. Dagisets tips var att kastrera honom, men det tycker jag verkar vara en väl drastisk lösning!! De får köra med FY-spray istället.

Måndag

Z fick plats på dagiset idag och på onsdag. I morgon får han dock hjälpa husse att jobba hemifrån.

När vi kom hem idag åkte vi direkt till Maxi för att handla. Z fick som vanligt stanna i bilen i parkeringsgaraget under tiden. När vi kom tillbaks till bilen så såg vi ingen hund blängande ut genom bakrutan. Zigge hade somnat i baksätet! Han har ALDRIG förut somnat när han varit själv i bilen. Ännu ett bevis på att det är lite kämpigt med dagis!

Passar på att utfärda en varning för Knorrs Asparagus Soup (den i en plastpåse), smakar absolut ingenting.

En tuff vecka

Man blir trött av att vara på dagis! Zigge slocknade så snart vi kommit innanför dörren. Men så har han ju också blivit dumpad på 4 olika ställen på en vecka. Tur att han är en så anpassingsbar liten jycke!

Det verkar ha funkat bra på dagis, vilket var skönt att höra. Dagmatten är fortfarande sjuk så nu är det bara att hålla tummarna att Zigge får plats på dagiset på måndag också!

Inskolning

Dagmatten har tyvärr blivit sjuk, så idag får Zigge fått vara på dagis för första gången. Efter lite omkringvillande i Barkarby, hittade jag och Zigge slutligen fram till Flashdance Hundcenter. Exteriört såg det inte mycket ut för världen, inrymt i en gammal industrilokal. Inuti verkade det dock rätt mysigt och personalen var väldigt trevlig.

Zigge var i alla fall nöjd, det var ju andra hundar där! Och en massa tikar! Han brydde sig med andra ord inte nämnvärt om att matte lämnade byggnaden..

Släktbesök

Efter Morokulien fick Zigge sova gott i bilen medan vi körde mot södra Dalsland. Han vaknade till då vi förgäves snurrade genom några samhällen på jakt efter sprit (E85) till bilen och kom igång med ett ryck då vi panikbromsade framför en älg. Så mycket har jag sällan hört honom skälla – vi kom undan med blotta förskräckelsen och gladde oss åt att det var 50-sträcka där.

Väl framme hos A kunde vi som vanligt konstatera att hennes schäfer Briska inte kom överens med Zigge, Briska fick därmed spendera 3 dagar i hundgården. Kompisen Alex däremot tog som alltid glatt emot Zigge och de spenderade några bra dagar tillsammans.

Zigge fick också passa på att träffa fler av Vickans familj och se en del av Vänersborg med omnejd. Hemma hos H som har går träffade Zigge på alla möjliga spännade djur. Kor funkar ju bra på håll men närkontakten med 4 kattungar och deras sura morsa var klart läskig men efter ett tag vågade han sniffa lite – jakthund? Inte vår jycke! Slutligen kom även taxen hem, Zigge hade ju redan testat både hans mat och hans korg så det blev glad och kamratlig brottning. I 5 minuter klarade Z att hålla jämt tack vare sin smidighet mot taxens styrka men sen tog rutin och vana ut sin rätt och Z hamnade gång på gång på rygg. Taxrackaren jobbar ju faktiskt som jakthund – klart han orkar…

Slutligen åkte vi till Göteborg för att fira E som fyllt år. Hon och pojkvännen J har en trevlig och pigg hund (blandras) vid namn Rocko som tveksamt välkomnade Z i sitt hem. Z gillade inte alls läget utan satte sig under Vickan och ville mest hem. Efter en gemensam promenad blev det klart bättre och de kunde sedan lugnt vara i samma lägenhet – lärdom för den dagen!

Morokulien

Då vi seglade var Zigge hos Maggan och Stefan i en vecka. När vi kom hem blev det snabb ompackning, tvätt, intensivträning med Zigge och sedan iväg. Målet var Morokulien – en gränspostering mellan Norge och Sverige där nära nog 100 Lundehundar (med ägare) skulle träffas i två dygn för att prata Lundehund, visa Lundehund, leka med Lundehundar, titta på Lundehundar, arrangera möjliga nya Lundehundar etc. Med andra ord galet många Lundehundar.


Vi kom fram fredag kväll och slog raskt upp tältet och åt en snabb måltid varefter vi anslöt till många andra som träffats för att grilla och snacka lite hund… Trevligt upplägg och som sagt – många hundar… Zigge gick nästan i spinn av alla möjligheter och ”låste” sig helt enkelt. Han gladdes åt att trygga släktingar som halvsyster Mira och syrran Zizzi var på plats. I övrigt var han försiktigt avvaktande och sniffade lite försiktigt efter tikarna men höll sig på sin kant. Väl hemma i tältet somnade han direkt och vår oro att komma i ordning på en camping med så många Lundehundar och Buhundar kom på skam.

Lördag morgon ville han upp tidigt så det blev promenad, frukost och sen iväg att ta plats vid utställningsringen för att titta på valparna och för att vänja Z vid allt spektakel. Och spektakel var det minsann! I ringen visades hundarna på löpande band för en aldrig tröttnande domare som tog gott om tid på sig och var riktigt vänlig. Runt omkring snurrade folk och mängder av rävliknande hudar som efter bara några minuter bildat en gemensam flock och ilsket skällde ut alla hundar av avvikande ras som hade fräckheten att komma förbi, särskilt svartfärgade hundar fick veta vad de var värda…

Zigge ställdes mot 2 andra hundar i unghundsklassen och kom 2:a efter en norsk hund (som sedan visade sig vara bra nog att bli bäst av de hanhundar som inte redan blivit champion = han fick cert). Vår bloggfavorit Magic kom 3:a då hans tänder inte var fina nog… Zigge gick inte vidare (CK) då han var några millimeter för hög… Till tröst fick han i vart fall ett hederspris och fina omdömen.

En av dagens höjdpunkter var sen när Magic och Malin visade upp sig genom att köra ett nummer med freestyle – helt otroligt vad duktiga de var! Många tårar i publiken och en hel del som konstaterade att ”man borde kanske lära hunden lite tricks, det verkar ju funka…” Stor eloge till the M&M´s som vågar visa. En film av detta kan du se här.

På eftermiddagen ställde vi även upp i avelsklass med pappa Trollis och 3 söta systrar, en klass som vi vann. Uppfödarklassen med Mountjoy fick vi lämna besegrade. Kvällen fick Z tillbringa i bilen medan människorna åt en trevlig gemensam middag ordnat av Lundehundssällskapet.

På söndagen ställdes vi mot samma motstånd igen. Denna gång bedömdes den norska hunden ut då den saknade social vana och Magic vann. Zigge var fortfarande för hög och kom 2a, fast utan hederspris. Magic den rackaren blev bästa Hanne och slog därmed massa gamla champions och erövrade ett välförtjänt norskt cert.

Summa summarum blev vi varje gång utslagna av den hund som sen vann cert – känns helt OK, kan dock inte hjälpa att undra hur det gått om domarna lämnat måttbandet hemma… Vi kan även konstatera att mycket av det vi tyckt är typiskt Zigge bara är rastypiskt och jämfört med andra hundar är Zigge faktiskt både lydig, lugn och tystlåten… Sen finns det ju en del som är duktigare på allt så klart.

När väl alla hanhundar var bedömda orkade ingen av oss längre utan vi styrde kosan söderut för att hälsa på släkten.
Fler bilder finns upplagda på http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/MorokulienPpet

Ett år med Zigge

Vi bestämde oss i mars 2006 för att skaffa hund. Efter två veckors intensivt hundpluggande och genomgång av rasegenskaper kontra våra liv hade vi plötsligt bara ett par raser kvar på listan. EN av dem var den mystiska Lundehunden som det fanns så få av och ingen hört talas om. Till vår lycka fanns Monika på Kennel Mountjoy minuter bort från oss. Efter ett studiebesök och ömsesidigt förhör fann vi tycke för rasen och Monika verkade anse att vi nog skulle klara av en hund… Vi hamnade i kön för en hanhund (1:a plats i kön) och en dryg månad senare, den 19 april, föddes lille Mountjoy Ztiliga Zigge.

Vi fick själva bestämma namnet – bara det var på Z… Vi var inne på norska namn och Sigge är klart vanligt där! När han var 3 veckor fick vi träffa honom och hans syster Zissi för första gången. De såg ju ut som marsvin och gjorde inte mycket - men vi var sålda.

En vecka innan midsommar tog vi hem den lille krabaten som sturskt tog lägenheten och våra liv i besittning. Kampen för att upprätthålla våra regler startade samtidigt som projekt rumsrenhet inleddes med stor optimism. Efter ett drygt år kan vi konstatera att reglerna har ändrats betydligt och att det tog mer än sex månader innan han var rumsren (vilket tydligen är helt normalt för rasen – varför sa ingen det till oss?).

Under uppväxten har vi faktiskt lyckats med mycket av det som faktiskt är viktigt. Han trivs med och är snäll mot barn, gamla, hundar, djur och det mesta andra. Han bits inte, kissar ute och har aldrig rymt hemifrån mer än 50 meter. Vi kan ta med Zigge på de flesta upptåg och ställen. Han fungerar och trivs både på fina fester, i skog och mark och på båten. Att ta med Zigge på flyget eller att sitta av en dag i bilen är inget vi oroar för alls.

Vissa olater har vi låtit honom få. Klart att han får sova i sängen och ligga i soffan, maten står framme längre än en kvart och vi är värdelösa på att träna honom att vara ensam hemma. Sen hade det varit kul om han aldrig drog i kopplet, alltid kom då vi ropade, inte skällde i trapphuset och själv kunde gå upp på mornarna och köpa frukostbröd till oss…

På http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/FRstaRetMedZigge finns bilder från tiden som gått.

Bröllop

Giftemål ligger visst i tiden - vi gifte oss ändå, fast på vårt eget sätt. Vi hade en hel del funderingar på hur vi skulle göra med Z i samband med den stora festen - skulle han lämnas hemma eller till och med få en del i ceremonin?

När vi i påskas träffade vigselförrättaren som tyckte att det vore kul med en hund i bröllopsföljet så bestämde vi oss för att han i vart fall skulle få vara med på festen. Det underlättades av att vi hade en hel gård för oss själva en bra bit från trafiken.

Efter en del funderande köpte vi ett vitt koppel och bestämde att Zigge skulle få gå med näbbarna längst fram i tåget. Gick sådär på genrepet men när det väl var dags så drog han i vart fall åt rätt håll… Kom till sist till ”sin plats” och tappade där snabbt allt intresset utan la sig i skuggan av mina bestmen. Att det var 5:e dagen i rad med mer än 25 grader och att han hade tillbringat ett par timmar med att hälsa på alla gäster gjorde sitt till!

Resten av kvällen och natten gled han runt och höll koll på att alla hade det bra, lekte lite med de andra hundarna (som stod bundna) och ansträngde sig att vara så söt som möjligt – han verkar gilla fester den lilla smörisen. Värmen var dock ett klart problem så han ville inte vara med och dansa med oss andra…

Nu slipper Zigge i vart fall att leva med en familj i synd :-)

Hänt sen sist

Att det ska vara så svårt att hålla bloggen vid liv… men nu blir det ett litet ryck igen!

Vi har haft en del att stå i sen sist med framför allt fokus på bröllop för familjens tvåbeningar och allmän sommaryra för Zigge.

Vi har i vart fall gått klart unghundskursen på brukshundsklubben och kan konstatera att vi har lärt oss lite grand men att det finns mycket kvar att göra. Nya vanor och tydligare krv har gett bättre kontakt mellan oss och han är lite mer tillgiven. Men att komma på inkallning när något annat lockar är inte aktuellt, när vi ropar så stannar han till och kollar direkt om något annat kan vara på gång i närheten – är det inte det så kissar/ nosar han först lite innan han kommer släntrande… Mer att jobba på alltså.

Själv har jag äntligen fått en telefon med vettig kamera... HTC S 710 är fina grejor :-)

En bra dag

Dagen började för Zigge lite snöpligt, morgonpromenaden avbröts tidigt då Vickan till sin förvåning plötsligt befann sig på sin möhippa… Jag och Z återvände hem för att snabbt överlämna lita packning till tjejerna som till hans glädje kom på besök. Bland de som kom var ju Vickans syster A. A är i Zigges ögon det närmaste gud man kan komma, en fantastisk flockledare och värd all respekt och smör som finns. Även andra töser var med men de fick föga uppmärksamhet. Zigge blev så till sig att han kröp och smörade utav bara den tills de plötsligt försvann igen. Därefter kom polaren P för fika – P är himlans kul tycker Z så det blev lek och brottning. Därefter åkte vi till båten för båtvård, en initialt tråkig aktivitet men när Z insåg mängderna av hundar som passerade och den fantastiska utsiktspunkt man har från en segelbåt på landbacken var lyckan gjord. Han levde upp till epitetet span-iel.

Lunch på restaurang är alltid spännande (och ofta gott för husse), massa spännande folk som går förbi. Då båten var målad och vaxad (med lätt hjälp av Z) bar det av till M&K för fika och en titt på deras projekt (se bloggen om Villa Richardsson). Deras tomt är full av spännande dofter och prylar efter rivningen så Z hade åter fullt upp även om det var läskigt då jag gick iväg ett tag utom synhåll.

Väl hemma blev det en promenad runt Lötsjön. Det blev en sån där kanonpromenad där hund och förare funkar perfekt ihop. Massa lek, bus, träning och ren glädje hela vägen. Sen en paus i hundgården där vi fick besök av en 9 månaders valp av märket Pitbull. Rex som han heter är inte som andra – då han fick tillåtelse att komma in hoppade han över staketet och busade direkt igång med Z. Z tyckte först att leken var lite väl tuff, 27 kilo muskler är en hel del för 7,5 kg smidighet. Men då jag Rex husse flyttat bort hundarna från staketet där Z ständigt blev trängd och Rex slutat att dra Z i öronen ändrade Z sig långsamt från underdog till morsk storebror. Snart jagade han gång på gång iväg Rex då han var för ”på”. Kul att han kan säga ifrån ibland också. De lekte ett bra tag innan det var dags att släppa in Rex 11-åriga rasfrände och fosterbror, vi passade på att gå i den vevan då två såna muskelpaket kanske ä lite väl mycket av det goda, Måste säga att Pitbull är en himlans cool vovve – en sån styrka och smidighet i kroppen och generellt vänliga i sinnet. Sen är de givetvis respektingivande med sina käkar och dåliga rykte men i rätt händer kan jag bara hålla med Rex husse att det är en fin hund – synd att det är den rasen som oftast missbrukas av sämre lämpade ägare (hundkörkort kanske?).

Nu är vi åter hemma och Zigge har efter lite fjäskande somnat utmattad vid min sida – känns riktigt bra! Nu är det bara att vänta och se hur möhippan behandlat kära Vickan

Nya tag!

Unghundskurs
Väl hemma från Skåne hann vi precis packa ur bilen och äta lite innan det bar av till Järfälla brukshundsklubb för ny kurs. På vägen dit kom vi fram till att vi antagligen har världens mest odresserade och envetna hund och att vi skulle få skämmas…

Vi hade inte fått utskicken innan kursen så vi blev lite förvånade då det visade sig att det bara var teori första gången och att de flesta andra inte hade med sina hundar alls. Zigge fick alltså besviken vänta i bilen på an plats som bevisligen kryllade av dofter och lekmöjligheter.

Vi var nog 8 ekipage som skulle gå kursen, alla storlekar (från Hovavart till Dvärg Pincher) men alla runt ett år gamla. Alla förarna utom en (och i vårt fall en halv) var kvinnor. Kursledningen består av en instruktör och två assistenter – vilken lyx!

Det visade sig vid presentationsrundan att vi alla har ungefär samma problem:
*Hunden vill hälsa på alla andra hundar
*Kontaktproblem
*Drar i koppel
*Kommer inte på inkallning
*Etc.

Kändes klart skönt och under kommande diskussioner insåg nog både vi och de andra att vi i grunden vet mycket av det som krävs men att vi varit för slappa och inkonsekventa. Känns som en lovande kurs, enda tråkiga är att vi bara får vara en förare per gång – de tror att hunden blir distraherad av publik. Troligen turas vi om medan den andra väntar och kollar från bilen – teoripassen får båda vara med på.

Nya regler
Det är lite som att gå till tandläkaren – man blir påmind om vad som gäller så nu har vi skärpt upp några rutiner hemma, främst:
*Z ska gå sist genom alla dörrar och nedför trappor
*Nolltolerans på koppeldrag
*Roligare och mer aktiva promenader (typ trick och balansövningar)
*Endast i undantag hälsa på andra hundar (bara kändisar)
*Jobba hårt med hundmöten
*Sätta respekten i system (säger vi kom ska han komma, vill vi gå ska han sluta nosa och hänga med)

Spännande att se om vi kan vara konsekventa…

Påskresa

På skärtorsdagskvällen hämtade jag en trött Zigge hos M&S. nart hade vi hämtat Vickan på jobbet och satte full fart mot Skåne. Efter 200 m hamnade vi i kö som höll ut i en timme till Södertälje… Z spanade som vanligt genom bakrutan på de förföljande bilarna men tröttnade snart och rullade ihop si för lite sömn. Resan gick annars bra fast efter halva vägen tröttnade han på ensamheten bak och tiggde om att bli släppt ur säkerhetsbältet och komma fram för att ligga vid passagerarens fötter, vilket han fick.

Väl framme på familjens torp mitt i bokskogen fick han som vanligt glädjefnatt och kunde inte sluta springa runt och busa. Han älskar helt klart den frihet han vet finns där, inga koppel och massa kul att nosa på.

Helgen spenderades med att vara en del i skogen men även att jag och V for runt och fixade saker inför sommarens bröllop. En av höjdpunkterna var nog att Z fick vara en dag med min mamma och mormor när vi körde till Danmark för att köpa sprattelvatten.

Ny ovana
Han la sig snabbt till med en ny olat när vi var där – nämligen att uppfatta inkallning som invit till lek. Nästan omöjligt att få in en busig hund som håller sig 2 – 10 meter bort. Det enda som funkade var att ignorera honom när vi gick in så att han efter ett tag kom på själv att han inte ville vara ensam. Några gånger när vi skulle köra iväg testade vi att köra utan honom och det fungerade så långt att han i vart fall oroligt sprang efter bilen – sen var det enklare (men inte lätt) att få in honom.

Slut på det roliga
På tisdagsmorgonen bar det av norrut igen och Z intog sin hoprullade position för hemfärd med en synbar besvikelse över att det var slut på semestern. Hemma väntade dessutom en ny hundkurs…

Årets första fästing

I helgen var "kusin" Alex på besök, till Zigges stora förtjusning. Allt storkusinen tar sig för är tufft och spännande, så det är bäst man svansar efter honom så att man inte missar något.

Alex lyckades också med att få årets första fästing i mungipan. Dags att skaffa nytt fästinghalsband till Zigge alltså!

Idre: Sista snön

Förra helgen bar det av till Idre. Zigge var riktigt duktig i bilen och låg lugnt i baksätet under den långa färden upp. Det underlättades av att M&K som åkte upp med oss behövde fika oftare än Z behövde rastas.

Väl framme i stugan installerade vi oss och Zigge och Jack Russeln Moa började åter bekanta sig med varandra. Då de träffats några gånger gick det ganska snabbt och hennes försök att spela tuff, elak och sur blev mindre och mindre övertygande – ganska ofta var det nu hon som sökte kontakt.
Lilla Tora var, trots förkylning och ett bildörrsklämt finger, överlycklig över att få hela två små hundar att leka med.

Efter att jag harvat genom liftsystemet på fredagen åkte vi ut några stycken i spåret för att åka lite skidor och testa om Z kunde klara en tur. Det gick riktigt bra och den planerade korta turen blev till sist 7,5 km i hyfsad fart och med en ganska duktig hund.

Fredagkväll åt vi middag i en trevlig fäbod. Hundarna fick vänta i en närbelägen raststuga och Zigge ägnande sin vana trogen ganska mycket tid till att yla ut sin ensamhet…Det gick dock hyfsat bra att vara själv med Moa och även om han inte var glad så verkade han inte störd efteråt.

På lördagen blev det långtur med allt från fina spår till ospårat genom skogen. Z sprang glatt med och fattade tycke för positionen precis bakom den främsta skidåkaren – full överblick men slapp spåra! Han var nära att bli påkörd några gånger och en gång körde jag på honom i en nedförsbacke – stackarn flög iväg och landade i en snödriva men skuttade glatt därifrån en läxa till lärd.

Vi testade även att ta Z i ryggsäck för att han skulle vänja sig vid det om det krävs någon gång och för att jag skulle se om det gick rent praktiskt – som synes gick det galant!

På söndagen bar det av hemåt igen och väl hemma verkade Z klart nöjd att få slappa i egna korgen!

Tack Maria K för de fina bilderna (ovan)!

Efter Bullen

När vi lämnat av Bullen fick Zigge ingen vila. Först till Solna för lite mer shoping, handskar till mig och en hundpipa för att kunna göra oss hörda på fjället...

Därefter till Maxi för att handla. Min tanke att lämna Z i den stora fina nya hyrbilen kom på skam då den visade sig ha ett rörelselarm så den började pipa då Zigge flyttade sig i bilen (har nu lärt mig hur det stängs av). Väl hemma blev det en kort tupplur innan kompisen J ringde och ville ha promenadsällskap hem från dagis. Z slääääpade sig runt och verkadeglad att komma hem.

Väl hemma så började jag packa och dona inför fjällresan - då kan ju inte en Lundehund sova, han ska ju ha koll och gärna störa lite oxå. Full rulle till 23 och en motvillig nattrunda. Sen har han sovit hela natten utan att röra sig och även nu är han klart seg. Hårt liv att busa med kompisar.

Nu drar vi till fjälls i fyra dagar, 8 timmars bilfärd lär ju funka som bra vila innan vi kommer fram till stugan som vi bland annat delar med Jack Russeln Moa...