Äntligen segling

I helgen var det så äntligen dags, Zigge skulle för första gången få uppleva hur det är att segla och allt som hör därtill. Vi hade inte seglat sen innan vi fick Zigge och har verkligen längtat ut.

Jag var faktiskt ganska nervös då jag hämtade honom hos dagmatte/husse och körde ut mot Bullandö och båten. Zigge hade haft en aktiv dag och sov lugnt hela vägen ut trots att det var första gången han hade sitt säkerhetsbälte på sig. Nervös var jag för att segling är en så viktig del av våra liv och det känns viktigt att Zigge villigt följer med på våra vardagsäventyr.

Väl framme vid båten fick Z sitta i bilen medan jag bar ombord packningen. Därefter var det på med flytvästen, liten kisspromenad och sedan ombord på båten för första gången. Lite pip under själva lyftet över vatten, men sedan knallade han försiktigt omkring. Lite tråkigt var det att jag pysslade med annat och läskigt att båten rörde sig lite och däcket var obekant. Han gnällde lite ett tag och ville i land, men ingen panik.

Efter ett tag kom Vickan ut med sin syster Emma och hennes sambo, Tobias. Efter allmänt ombyte och toa-/buskbesök bar det av från hamnen. Emma fick sitta med Zigge och vi andra kastade loss. Då det var lite vind (från fel håll) gick vi för motor ner mot Munkö i den mörknande kvällen. Tack vare den lugna turen fanns tid att vänja sig vid att åka båt. Det var första gången i segelbåt även för Emma och Tobbe. Jag har lärt många att segla så att ha dem ombord kändes inte som en utmaning – det var tvärtom ett stöd att någon kunde ta hand om Z vid olika manövrar.

Zigge blev lite trött och frusen och fick sova i olika knän med en handduk över sig, han verkade tycka att båtåkande var ganska mysigt. Vid 21:30 var vi framme och tog oss in till en fin klippa i mörkret. Z fick komma i land och kissa varefter vi lagade mat och sedan satt runt grillens glödande kol och njöt av en varm kväll under klar stjärnhimmel – så ska segling vara.

Till sist kröp vi in i båten och Z hittade en plats mellan oss i förpiken – segling blev nog bara bättre och bättre enligt hans uppfattning. Efter en lugn natt tittade Zigge på när vi andra morgonbadade och åt frukost. Därefter låg han på fördäck och spanade över land och vatten. Efter ett tag började han springa runt och skälla. Det var en Borderterrier som kom gående med sin familj. Väl i land fick hundarna hälsa och Tara, som hon hette, var en vilding som glatt skällande sprang i cirklar över klipporna och försökte locka Zigge till lek. Z var lite försiktig men slappnade av mer och mer – riktigt kul att få träffa en annan hund var det i vart fall.


Därefter kastade vi loss och satte segel med kurs hemåt igen. Det var helt OK tyckte Zigge, som satt på fördäck med tjejerna medan vi slörade. När vi sedan lovade upp mot vinden och det började luta var det inte lika kul. Z kröp akterut och försökte sitta i mitt trygga knä. Efter att jag bäddat på sittbrunnens durk insåg han att det var lugnaste stället och han slappade där trots varierande vindar och lutningar.

Väl framme vid Bullandö kunde vi konstatera att Zigge var på god väg att få sjöben och att vi har alla förutsättningar att ha sköna seglingssemestrar tillsammans. Skönt!

Efter några slappa timmar på syrrans landställe bar det av hem till Sumpan för att ladda för nästa äventyr…