Första dagen i skidskolan

Har man en norsk hund och ett eget stort intresse att förflytta sig på fjället med skidor måste man ju passa på att få med hunden ut när tillfälle ges.

Idag var det alltså dags att vänja Zigge vid konceptet skidåkning. Han såg lite undrande ut då vi promenerade ut men honom i sele och lång lina och jag med skidor och stavar under armen. 10 minuters promenad till ett närbeläget fält (golfängarna i Sundbyberg).

Då det kryllar av folk, pulkaåkande barn och andra hundar var det inte läge att köra med lös hund så jag knöt linan om magen, tog på mig skidorna och talade om för Z att jag hade köttbullar, sedan bar det av…

Efter att insett att husse ska röra sig så konstigt så koncentrerade Z sig på att attackera skidspetsarna som dök upp och ner i snön, bra läge att träna på rävhoppen helt enkelt. Sedan kollade han om stavarna var kul att leka med men sen så sprang han på hyfsat. Lite svårt att få honom att hålla jämt tempo och på samma sida om mig dessutom. En del tvärstopp och kursändringar pga spännande hundar i närheten. Inte helt enkelt att hålla isär 6 ben, 2 skidor, två stavar, ett koppel, två olika viljor och ett snöre.

Successivt lärde vi oss mer och mer. På slutet fattade Z även att det var lättare att springa i det uppåkta spåret framför mig än att skutta genom 20 cm kramsnö.. Vi åkte kanske 30 minuter innan vi tog en paus i den närbelägna hundgården – sedan tog vi oss hemåt igen.

Jag tror nog att Zigge kommer att bli en bra kamrat på skidturerna, det är dock läge att öva igen. Sedan finns en del tekniska svårigheter att lösa. Hur ska man till exempel hålla reda på linan, nu hade jag den om magen och kunde därför enkelt snurra då Z snurrade rund mig. Med ryggsäck på kommer det inte att funka, blir till att lära honom att hålla sig på en sida. Sedan inser jag att man får at med mycket lina på lägre fjällturer. Nu körde jag med mina gamla löparskidor – på fjället med stålkanter hade jag kapat upp linan i småbitar på nolltid… Ska bli kul att experimentera vidare.

Klart bäst med dagen var att konstatera att Z inte har problem med snön. Den klumpar sig inte på honom trots att den var fuktig, han tar sig fram bra i djup snö och tycker framför allt att det är riktigt kul, lovar gott för framtiden :-)