Idre: Sista snön

Förra helgen bar det av till Idre. Zigge var riktigt duktig i bilen och låg lugnt i baksätet under den långa färden upp. Det underlättades av att M&K som åkte upp med oss behövde fika oftare än Z behövde rastas.

Väl framme i stugan installerade vi oss och Zigge och Jack Russeln Moa började åter bekanta sig med varandra. Då de träffats några gånger gick det ganska snabbt och hennes försök att spela tuff, elak och sur blev mindre och mindre övertygande – ganska ofta var det nu hon som sökte kontakt.
Lilla Tora var, trots förkylning och ett bildörrsklämt finger, överlycklig över att få hela två små hundar att leka med.

Efter att jag harvat genom liftsystemet på fredagen åkte vi ut några stycken i spåret för att åka lite skidor och testa om Z kunde klara en tur. Det gick riktigt bra och den planerade korta turen blev till sist 7,5 km i hyfsad fart och med en ganska duktig hund.

Fredagkväll åt vi middag i en trevlig fäbod. Hundarna fick vänta i en närbelägen raststuga och Zigge ägnande sin vana trogen ganska mycket tid till att yla ut sin ensamhet…Det gick dock hyfsat bra att vara själv med Moa och även om han inte var glad så verkade han inte störd efteråt.

På lördagen blev det långtur med allt från fina spår till ospårat genom skogen. Z sprang glatt med och fattade tycke för positionen precis bakom den främsta skidåkaren – full överblick men slapp spåra! Han var nära att bli påkörd några gånger och en gång körde jag på honom i en nedförsbacke – stackarn flög iväg och landade i en snödriva men skuttade glatt därifrån en läxa till lärd.

Vi testade även att ta Z i ryggsäck för att han skulle vänja sig vid det om det krävs någon gång och för att jag skulle se om det gick rent praktiskt – som synes gick det galant!

På söndagen bar det av hemåt igen och väl hemma verkade Z klart nöjd att få slappa i egna korgen!

Tack Maria K för de fina bilderna (ovan)!