Zigge i Zvampskogen

I lördags fick Zigge följa med på svampplockning på Värmdö. Vi var fyra vuxna och fyra barn plus Zigge. För Zigge var det förmodligen himmelriket med två av hans favoritsaker, barn och skogen, på samma gång! Dessutom fick han studsa omkring lös i terrängen, han följde oss "som en liten hund" och vi behövde aldrig vara oroliga att han skulle sticka någonstans. Han verkade dock inte alls förstå vad det var som alla letade efter hela tiden. Resultatet av turen blev en 10-litershink med svart trumpetsvamp som i dagarna torkat färdigt.

Valpkurs 2 - Brukshundklubben

Zigge har nu även börjat på valpkurs på Solna-Sundbybergs brukshundklubb. 5 tisdagar framöver kommer vi att drillas i Ursviksskogen. Innan vi började fick jag från lite olika håll "varningar" om att det kan gå lite tufft till på brukshundsklubbarnas kurser. Dvs att man kanske har lite mer hårdhänta inlärningsmetoder. Det är i alla fall inget som vi märkt av hittills. Kursen hålls av tvåsupertrevliga, kunniga och dessutom väldigt ödmjuka tjejer. Det har alltså bara varit en positiv erfarenhet och det är väldigt kul att se när alla olika sorters valpar tränar.

Zigge och hans syster Zissi, som också går samma kurs, är minst lika duktiga som de andra valparna trots att Lundehundar ska ha lite mindre tålamod med sånt. Det ska bli kul och se om vi fastnar för någon "bruksgren" och går vidare med mer seriös träning.

Valpkurs

Första valpkurstillfället fick hållas inomhus då vädergudarna ställde till med ösregn.

Tillställningen var ett veritabelt myller av mysiga lundehundar i alla storlekar, från 3,5 månad och uppåt. Det hanns med både en hel del lek och lite allvar i form av kontakt- och sittövningar. Övningarna utfördes, under ledning av Monika, med bravur och massor med korv.

Zigge träffade sin syster Cecilia för första gången sedan vi hämtade honom från kenneln. De hade kul ihop och det verkade som om de kände igen varandra. Som vanligt fick Zigge en tillrättavisning av sin bryska moder, Sonja. Pappa Trollis verkade dock vara mer vänligt inställd. Både hundar och ägare hade otroligt trevligt och vi ser fram emot nästa gång.

Äntligen segling

I helgen var det så äntligen dags, Zigge skulle för första gången få uppleva hur det är att segla och allt som hör därtill. Vi hade inte seglat sen innan vi fick Zigge och har verkligen längtat ut.

Jag var faktiskt ganska nervös då jag hämtade honom hos dagmatte/husse och körde ut mot Bullandö och båten. Zigge hade haft en aktiv dag och sov lugnt hela vägen ut trots att det var första gången han hade sitt säkerhetsbälte på sig. Nervös var jag för att segling är en så viktig del av våra liv och det känns viktigt att Zigge villigt följer med på våra vardagsäventyr.

Väl framme vid båten fick Z sitta i bilen medan jag bar ombord packningen. Därefter var det på med flytvästen, liten kisspromenad och sedan ombord på båten för första gången. Lite pip under själva lyftet över vatten, men sedan knallade han försiktigt omkring. Lite tråkigt var det att jag pysslade med annat och läskigt att båten rörde sig lite och däcket var obekant. Han gnällde lite ett tag och ville i land, men ingen panik.

Efter ett tag kom Vickan ut med sin syster Emma och hennes sambo, Tobias. Efter allmänt ombyte och toa-/buskbesök bar det av från hamnen. Emma fick sitta med Zigge och vi andra kastade loss. Då det var lite vind (från fel håll) gick vi för motor ner mot Munkö i den mörknande kvällen. Tack vare den lugna turen fanns tid att vänja sig vid att åka båt. Det var första gången i segelbåt även för Emma och Tobbe. Jag har lärt många att segla så att ha dem ombord kändes inte som en utmaning – det var tvärtom ett stöd att någon kunde ta hand om Z vid olika manövrar.

Zigge blev lite trött och frusen och fick sova i olika knän med en handduk över sig, han verkade tycka att båtåkande var ganska mysigt. Vid 21:30 var vi framme och tog oss in till en fin klippa i mörkret. Z fick komma i land och kissa varefter vi lagade mat och sedan satt runt grillens glödande kol och njöt av en varm kväll under klar stjärnhimmel – så ska segling vara.

Till sist kröp vi in i båten och Z hittade en plats mellan oss i förpiken – segling blev nog bara bättre och bättre enligt hans uppfattning. Efter en lugn natt tittade Zigge på när vi andra morgonbadade och åt frukost. Därefter låg han på fördäck och spanade över land och vatten. Efter ett tag började han springa runt och skälla. Det var en Borderterrier som kom gående med sin familj. Väl i land fick hundarna hälsa och Tara, som hon hette, var en vilding som glatt skällande sprang i cirklar över klipporna och försökte locka Zigge till lek. Z var lite försiktig men slappnade av mer och mer – riktigt kul att få träffa en annan hund var det i vart fall.


Därefter kastade vi loss och satte segel med kurs hemåt igen. Det var helt OK tyckte Zigge, som satt på fördäck med tjejerna medan vi slörade. När vi sedan lovade upp mot vinden och det började luta var det inte lika kul. Z kröp akterut och försökte sitta i mitt trygga knä. Efter att jag bäddat på sittbrunnens durk insåg han att det var lugnaste stället och han slappade där trots varierande vindar och lutningar.

Väl framme vid Bullandö kunde vi konstatera att Zigge var på god väg att få sjöben och att vi har alla förutsättningar att ha sköna seglingssemestrar tillsammans. Skönt!

Efter några slappa timmar på syrrans landställe bar det av hem till Sumpan för att ladda för nästa äventyr…