Släktbesök

Efter Morokulien fick Zigge sova gott i bilen medan vi körde mot södra Dalsland. Han vaknade till då vi förgäves snurrade genom några samhällen på jakt efter sprit (E85) till bilen och kom igång med ett ryck då vi panikbromsade framför en älg. Så mycket har jag sällan hört honom skälla – vi kom undan med blotta förskräckelsen och gladde oss åt att det var 50-sträcka där.

Väl framme hos A kunde vi som vanligt konstatera att hennes schäfer Briska inte kom överens med Zigge, Briska fick därmed spendera 3 dagar i hundgården. Kompisen Alex däremot tog som alltid glatt emot Zigge och de spenderade några bra dagar tillsammans.

Zigge fick också passa på att träffa fler av Vickans familj och se en del av Vänersborg med omnejd. Hemma hos H som har går träffade Zigge på alla möjliga spännade djur. Kor funkar ju bra på håll men närkontakten med 4 kattungar och deras sura morsa var klart läskig men efter ett tag vågade han sniffa lite – jakthund? Inte vår jycke! Slutligen kom även taxen hem, Zigge hade ju redan testat både hans mat och hans korg så det blev glad och kamratlig brottning. I 5 minuter klarade Z att hålla jämt tack vare sin smidighet mot taxens styrka men sen tog rutin och vana ut sin rätt och Z hamnade gång på gång på rygg. Taxrackaren jobbar ju faktiskt som jakthund – klart han orkar…

Slutligen åkte vi till Göteborg för att fira E som fyllt år. Hon och pojkvännen J har en trevlig och pigg hund (blandras) vid namn Rocko som tveksamt välkomnade Z i sitt hem. Z gillade inte alls läget utan satte sig under Vickan och ville mest hem. Efter en gemensam promenad blev det klart bättre och de kunde sedan lugnt vara i samma lägenhet – lärdom för den dagen!

Morokulien

Då vi seglade var Zigge hos Maggan och Stefan i en vecka. När vi kom hem blev det snabb ompackning, tvätt, intensivträning med Zigge och sedan iväg. Målet var Morokulien – en gränspostering mellan Norge och Sverige där nära nog 100 Lundehundar (med ägare) skulle träffas i två dygn för att prata Lundehund, visa Lundehund, leka med Lundehundar, titta på Lundehundar, arrangera möjliga nya Lundehundar etc. Med andra ord galet många Lundehundar.


Vi kom fram fredag kväll och slog raskt upp tältet och åt en snabb måltid varefter vi anslöt till många andra som träffats för att grilla och snacka lite hund… Trevligt upplägg och som sagt – många hundar… Zigge gick nästan i spinn av alla möjligheter och ”låste” sig helt enkelt. Han gladdes åt att trygga släktingar som halvsyster Mira och syrran Zizzi var på plats. I övrigt var han försiktigt avvaktande och sniffade lite försiktigt efter tikarna men höll sig på sin kant. Väl hemma i tältet somnade han direkt och vår oro att komma i ordning på en camping med så många Lundehundar och Buhundar kom på skam.

Lördag morgon ville han upp tidigt så det blev promenad, frukost och sen iväg att ta plats vid utställningsringen för att titta på valparna och för att vänja Z vid allt spektakel. Och spektakel var det minsann! I ringen visades hundarna på löpande band för en aldrig tröttnande domare som tog gott om tid på sig och var riktigt vänlig. Runt omkring snurrade folk och mängder av rävliknande hudar som efter bara några minuter bildat en gemensam flock och ilsket skällde ut alla hundar av avvikande ras som hade fräckheten att komma förbi, särskilt svartfärgade hundar fick veta vad de var värda…

Zigge ställdes mot 2 andra hundar i unghundsklassen och kom 2:a efter en norsk hund (som sedan visade sig vara bra nog att bli bäst av de hanhundar som inte redan blivit champion = han fick cert). Vår bloggfavorit Magic kom 3:a då hans tänder inte var fina nog… Zigge gick inte vidare (CK) då han var några millimeter för hög… Till tröst fick han i vart fall ett hederspris och fina omdömen.

En av dagens höjdpunkter var sen när Magic och Malin visade upp sig genom att köra ett nummer med freestyle – helt otroligt vad duktiga de var! Många tårar i publiken och en hel del som konstaterade att ”man borde kanske lära hunden lite tricks, det verkar ju funka…” Stor eloge till the M&M´s som vågar visa. En film av detta kan du se här.

På eftermiddagen ställde vi även upp i avelsklass med pappa Trollis och 3 söta systrar, en klass som vi vann. Uppfödarklassen med Mountjoy fick vi lämna besegrade. Kvällen fick Z tillbringa i bilen medan människorna åt en trevlig gemensam middag ordnat av Lundehundssällskapet.

På söndagen ställdes vi mot samma motstånd igen. Denna gång bedömdes den norska hunden ut då den saknade social vana och Magic vann. Zigge var fortfarande för hög och kom 2a, fast utan hederspris. Magic den rackaren blev bästa Hanne och slog därmed massa gamla champions och erövrade ett välförtjänt norskt cert.

Summa summarum blev vi varje gång utslagna av den hund som sen vann cert – känns helt OK, kan dock inte hjälpa att undra hur det gått om domarna lämnat måttbandet hemma… Vi kan även konstatera att mycket av det vi tyckt är typiskt Zigge bara är rastypiskt och jämfört med andra hundar är Zigge faktiskt både lydig, lugn och tystlåten… Sen finns det ju en del som är duktigare på allt så klart.

När väl alla hanhundar var bedömda orkade ingen av oss längre utan vi styrde kosan söderut för att hälsa på släkten.
Fler bilder finns upplagda på http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/MorokulienPpet