Årets första fästing

I helgen var "kusin" Alex på besök, till Zigges stora förtjusning. Allt storkusinen tar sig för är tufft och spännande, så det är bäst man svansar efter honom så att man inte missar något.

Alex lyckades också med att få årets första fästing i mungipan. Dags att skaffa nytt fästinghalsband till Zigge alltså!

Idre: Sista snön

Förra helgen bar det av till Idre. Zigge var riktigt duktig i bilen och låg lugnt i baksätet under den långa färden upp. Det underlättades av att M&K som åkte upp med oss behövde fika oftare än Z behövde rastas.

Väl framme i stugan installerade vi oss och Zigge och Jack Russeln Moa började åter bekanta sig med varandra. Då de träffats några gånger gick det ganska snabbt och hennes försök att spela tuff, elak och sur blev mindre och mindre övertygande – ganska ofta var det nu hon som sökte kontakt.
Lilla Tora var, trots förkylning och ett bildörrsklämt finger, överlycklig över att få hela två små hundar att leka med.

Efter att jag harvat genom liftsystemet på fredagen åkte vi ut några stycken i spåret för att åka lite skidor och testa om Z kunde klara en tur. Det gick riktigt bra och den planerade korta turen blev till sist 7,5 km i hyfsad fart och med en ganska duktig hund.

Fredagkväll åt vi middag i en trevlig fäbod. Hundarna fick vänta i en närbelägen raststuga och Zigge ägnande sin vana trogen ganska mycket tid till att yla ut sin ensamhet…Det gick dock hyfsat bra att vara själv med Moa och även om han inte var glad så verkade han inte störd efteråt.

På lördagen blev det långtur med allt från fina spår till ospårat genom skogen. Z sprang glatt med och fattade tycke för positionen precis bakom den främsta skidåkaren – full överblick men slapp spåra! Han var nära att bli påkörd några gånger och en gång körde jag på honom i en nedförsbacke – stackarn flög iväg och landade i en snödriva men skuttade glatt därifrån en läxa till lärd.

Vi testade även att ta Z i ryggsäck för att han skulle vänja sig vid det om det krävs någon gång och för att jag skulle se om det gick rent praktiskt – som synes gick det galant!

På söndagen bar det av hemåt igen och väl hemma verkade Z klart nöjd att få slappa i egna korgen!

Tack Maria K för de fina bilderna (ovan)!

Efter Bullen

När vi lämnat av Bullen fick Zigge ingen vila. Först till Solna för lite mer shoping, handskar till mig och en hundpipa för att kunna göra oss hörda på fjället...

Därefter till Maxi för att handla. Min tanke att lämna Z i den stora fina nya hyrbilen kom på skam då den visade sig ha ett rörelselarm så den började pipa då Zigge flyttade sig i bilen (har nu lärt mig hur det stängs av). Väl hemma blev det en kort tupplur innan kompisen J ringde och ville ha promenadsällskap hem från dagis. Z slääääpade sig runt och verkadeglad att komma hem.

Väl hemma så började jag packa och dona inför fjällresan - då kan ju inte en Lundehund sova, han ska ju ha koll och gärna störa lite oxå. Full rulle till 23 och en motvillig nattrunda. Sen har han sovit hela natten utan att röra sig och även nu är han klart seg. Hårt liv att busa med kompisar.

Nu drar vi till fjälls i fyra dagar, 8 timmars bilfärd lär ju funka som bra vila innan vi kommer fram till stugan som vi bland annat delar med Jack Russeln Moa...

Dagbok Bullen och Zigge

I morse hämtade jag och Z Bullen vid deras hotell. B hade med en bur så han fick sitta i bagaget och Z i sitt säkerhetsbälte i baksätet. Efter lite ömsesidigt pipande slappnade de av och snart var vi hemma. En kort promenad för att kolla in kvarteret och göra ifrån sig gick riktigt bra. De var snabbt synkade: skällde på samma hund, kissade på samma stolpe (ibland nära att de i farten kissar på varandra) och drog åt samma håll…

Nu har vi varit inne ett tag. B började med att kolla in stället med Z i släptåg, Z finnar sig snabbt i att ha en ny chef hemma… En hel del lek och bus. Lång glad kamp om ett av Zigges gömda ben (som snabbt kom fram). Leken går till så att B springer runt med benet i munnen men Z efter, en del brottning mellan varven, sedan lite kel och så nytt spring följt av ny brottning.

Testade att beordra båda att vänta i hallen medan jag gömde lite av Bullens mat i vardagsrummet. De satt båda duktigt kvar och B fattade leken direkt. Z hade mer rutin och plockade snabbt de godbitar som låg en bit upp men snart fattade B reglerna och snart var allt länsat.

Nu har de haft en rejäl brottningsmatch utan tillhörande ben. De är hyfsat jämna men B´s rutin i brottning slår Z´s 15 % överläge i tyngd. Helt klart har de kul! Jag trivs också, kanske en hund till…

Nu har vi varit ute och gått en längre runda runt våra två fågelsjöar. Gick riktigt bra att gå med dem samtidigt, jag hade kopplat ihop kopplen vilket klart underlättade.

Jag kan nu konstatera en hel massa saker, en del får jag fundera över innan jag skriver ner dem…

När Bullen är med drar Zigge mindre, han låter B gå före. Vid hundmöten så uppträder B som Z normalt gör: drar framåt tills andra hunden är förbi, sedan tvärstop och sedan över vägen och upp i kölvattnet efter den andra hunden följt av en markering. Idag så nöjde sig Z däremot med tvärstopp och nyfiket tittande.

Bullen var i början klart fascinerad över de mängder av fåglar vi träffade på längs sjön. Han ville gärna undersöka kanadagässen närmare men efter ett tag vande han sig. Han var även mycket nöjd med det rika doftutbudet och det faktum att två av hundarna vi mötte presenterades som löptikar gjorde ju inte Sumpan sämre ur hans perspektiv.

Ett besök i hundgården var ganska avslaget, Z ville leka men B ville först kartlägga alla lukter som tinade fram ur snön…

Väl hemma var det två trötta hundar som kom fram, B sprang dock snabbt uppför alla tre trapporna och stannade vid rätt dörr. Väl inne blev det rejäl torkning, riktigt grisväder ute och det var smutsiga hundar minsann!

Nu är det full brottningsmatch hemma, de turas om att hoppa på varandra då den ena slappnat av. Som partisk husse kan jag nu glädjas åt att Z nu lärt sig brottas och nog hamnar överst minst hälften av gångerna – dock är B helt klart chefen!

Träff med Bullen

Jag följer ju en del bloggar om Lundehundar (se länkar till höger). En av dem handlar bland annat om Bullen som bor i Karlstad och är 3 månader äldre än Zigge. Nu visade det sig att hans matte skulle till Stockholm på kurs och Bullen skulle med upp. Då de bor på hotell i närheten föreslog jag en gemensam promenad för att utbyta erfarenheter och för att Zigge för första gången skulle få träffa en Lundehund i ungefär samma ålder och av samma kön. Träffar han på sina kvinnliga syskon fokuserar han mest på det köttsliga mer än lek…

Vi sågs på Brukshundsklubben och efter att ha nosat lite på varandra så klättrade Z sin vana trogen upp på Bullen, något som inte gillades alls. Bullen vräkte omkull Z och morrade ilsket länge med munnen över hans hals tills Zigge efter märkligt lång tid slappnade av och gav sig.

Därefter var det idel lek och full rulle. Vi gick ner över träningsfälten och ut på ängarna där de fick springa runt lösa och busa. Inget snack om att Z fått en idol att följa. Så rolig, spännande och stor… (Z är egentligen både större och klart tyngre men från Z´s perspektiv var nog Bullen en riktig man). Bullen visade sig klart bättre dresserad än Z och kom då hans matte ropade och kunde faktiskt gå fot trots att Z försökte störa.

En timmes promenad följde i de borttinade skidspåren. Himlans kul att utbyta erfaranheter med en annan Lundehundsägare – Lundehundar är verkligen nästan som riktiga hundar, men… Många av Zigges egenarter är helt klart rasegenskaper och man glädjs åt han inte är värst på allt.

Otroligt kul att se dem skutta över fälten i snön tillsammans – samma rörelsemönster och en otrolig energi! Det var riktigt kul att umgås och efter detta somnade Zigge som en död.

Snart ska jag iväg och låna Bullen under förmiddagen så ska vi promenera och leka medan hans matte går kurs. Kul för mig och hundarna och skönt för henne – vinna/vinna eller 70/70-lösning som de sa på de gamla IT-bubblarnas dagar :-)

Man ska ha kul då man är sjukskriven!

Stadsträning

I måndags bar det av in till Stockholm City. Jag och Vickan skulle titta på ringar och då dagmatten var sjuk fick Z följa med.

Rask promenad till tunnelbanan fungerade fläckfritt, bra följsamhet och inget drag. Ner i underjorden var som vanligt lite läskigt i min famn men väl på perrongen var han hur soft som helst. När vi sedan skulle ombord på tåget möttes vi av två debarkerande ”frallor” (fransk bulldog) – de kom ut ur en vagn där man ej får ha hund sp jag försökte springa med Z till en annan vagn medan han drog efter frallorna… Resan i sig gick bra och Z njöt av uppmärksamhet från andra passagerare.

Efter byte kom vi till Östermalmstorg träffade vi till Z´s glädje på matte och sen bar det av till vår smed. Nu var han allt annat än följsam utan drog som bara den och ville inte alls lyssna. Efter sakta promenad kom vi fram. I butiken residerade en annan fralla – 10 månaders Gösta. Efter kort hälsning kaxade sig Zigge och hamnade direkt på rygg med en morrande hund över sig. Z verkar inte ha vett att ge sig som an ska så det tog ett tag innan det lunande ner sig. Därefter var det lugnt och efter eett tag sp gick hundarna glatt omkring och nosade på varandra. Medan vi tittade på ringar smet Z in i Göstas korg och vår förödmjukelse så kissade Z lite i Göstas korg – sicken galning! Vi gjorde hur som vår beställning och passar på arr rekommendera vår favoritsmed – Mona Fällberg.

Därefter var inte äventyret slut, nu blev det shopping med husse. Flera friluftsaffärer, provrum etc. klarades av innan vi slutligen hälsade på mitt jobb. Kul tyckte Z som försökte hoppa upp enbart på de som hade mörka kostymer den dagen. Under en lugn stund på en kollegas rum la han sig rakt ner på golvet och toksomnade…

Väl hemma blev det toklek och därefter total medvetslöshet :-)

Skidåkning

Vi har dessutom hunnit ut och testat mer skidåkning. Förra veckan åkte vi på sjön Norrviken och i onsdags var vi ute på Järvafältet och åkte. Jag har fortsatt testa olika sätt att hålla kontroll (lina) på hunden och även på att lära honom grunderna i vad det handlar om.

Enklast är givetvis att ha honom lös, men det går ju inte alltid. Annars så är en lina på c:a 4 meter ritigt bra. Tillräckligt lång för att han ska kunna ligga lagom framför eller bakom skidspetsarna men inte så lång att han snor in mig eller sig. Längre linor funkar helt klart inte. På fjället krävs nog någon form av snabbhake för att kunna koppla loss enkelt om det blir insnott, man ramlar eller om Z hamnar på fel sida.

Han börjar nu inse lite sunt förnuft i samband med detta. När jag ropar ”häpp häpp” vet han att han är för nära framför och hoppar undan. Insikten att det efter några kilometer i djup snö blir jobbigt om man inte håller sig i spåret börjar också komma, på sikt kanske han accepterar att gå bakom mig i spåret – han vill ju vara först. Annars så blir det ibland attacker på skidspetsarna och plötsligt så inser man att det hänger en morrande och viftande hund i stavens truga.

Nu har mycket av snön smält bort och skidåkningen blir svår, men nästa vecka bär det av till Idré och lite mer skidträning. Däremot kommer jag inte ta med Zigge upp till Jämtland, det blir helt enkelt för svårt rent kommunikationsmässigt.

Uppdatering

En månad går fort ibland! Sedan Alex åkte hem igen har vi hunnit med en hel del!

Zigge drabbades av en rejäl omgång diaré. Då det hela bröt ut mitt under melodifestivalens andra delfinal undrar jag om det var p.g.a. god musiksmak… Hur som blev det en väldigt springande och torkande under en natt och morgon (hur plockar man upp efter en sån urladdning i snön?). På söndagen när jag var ute och njöt av mälarens nylagda isar noterade Vickan misstänkt blod i avföringen och det bar av till Veterinären. Zigge fick dropp, maglugnandemedel, röntgen och ompyssling. Ingen större fara konstaterades så det bar av hem för ett dygns fastande följt av en diet på urkokt ris och efter ett tag fisk. Det konstiga är att Z knappt alls uppträdde hängigt utan hela tiden var sitt eget glada jag (förutom efter själva besöket hos veterinären då han var lite stukad).

Zigge har dessutom fått tillbringa mycket mer tid med sin husse. En överintensiv vinter jobbmässigt har resulterat i en månads sjukskrivning för att vila upp hjärnan och själen – som tur är ett av standardrecepten att gå promenader, hitta på roliga saker och koncentrera sig på annat.

Målet med hundträningen just nu är att få tillbaks kontakten med Z under promenader. Just nu verkar det mesta vara roligare än att lyssna på matte och husse. Det är lite kämpigt och man får slå knut på sig själv för att hitta på aktiveringar under alla promenader men långsamt blir det bättre (även om det blir en hel del bakslag). Det faktum att väldigt många tikar löper så här års gör det inte enklare direkt!