Ett år med Zigge

Vi bestämde oss i mars 2006 för att skaffa hund. Efter två veckors intensivt hundpluggande och genomgång av rasegenskaper kontra våra liv hade vi plötsligt bara ett par raser kvar på listan. EN av dem var den mystiska Lundehunden som det fanns så få av och ingen hört talas om. Till vår lycka fanns Monika på Kennel Mountjoy minuter bort från oss. Efter ett studiebesök och ömsesidigt förhör fann vi tycke för rasen och Monika verkade anse att vi nog skulle klara av en hund… Vi hamnade i kön för en hanhund (1:a plats i kön) och en dryg månad senare, den 19 april, föddes lille Mountjoy Ztiliga Zigge.

Vi fick själva bestämma namnet – bara det var på Z… Vi var inne på norska namn och Sigge är klart vanligt där! När han var 3 veckor fick vi träffa honom och hans syster Zissi för första gången. De såg ju ut som marsvin och gjorde inte mycket - men vi var sålda.

En vecka innan midsommar tog vi hem den lille krabaten som sturskt tog lägenheten och våra liv i besittning. Kampen för att upprätthålla våra regler startade samtidigt som projekt rumsrenhet inleddes med stor optimism. Efter ett drygt år kan vi konstatera att reglerna har ändrats betydligt och att det tog mer än sex månader innan han var rumsren (vilket tydligen är helt normalt för rasen – varför sa ingen det till oss?).

Under uppväxten har vi faktiskt lyckats med mycket av det som faktiskt är viktigt. Han trivs med och är snäll mot barn, gamla, hundar, djur och det mesta andra. Han bits inte, kissar ute och har aldrig rymt hemifrån mer än 50 meter. Vi kan ta med Zigge på de flesta upptåg och ställen. Han fungerar och trivs både på fina fester, i skog och mark och på båten. Att ta med Zigge på flyget eller att sitta av en dag i bilen är inget vi oroar för alls.

Vissa olater har vi låtit honom få. Klart att han får sova i sängen och ligga i soffan, maten står framme längre än en kvart och vi är värdelösa på att träna honom att vara ensam hemma. Sen hade det varit kul om han aldrig drog i kopplet, alltid kom då vi ropade, inte skällde i trapphuset och själv kunde gå upp på mornarna och köpa frukostbröd till oss…

På http://picasaweb.google.se/henrik.feldhusen/FRstaRetMedZigge finns bilder från tiden som gått.

Bröllop

Giftemål ligger visst i tiden - vi gifte oss ändå, fast på vårt eget sätt. Vi hade en hel del funderingar på hur vi skulle göra med Z i samband med den stora festen - skulle han lämnas hemma eller till och med få en del i ceremonin?

När vi i påskas träffade vigselförrättaren som tyckte att det vore kul med en hund i bröllopsföljet så bestämde vi oss för att han i vart fall skulle få vara med på festen. Det underlättades av att vi hade en hel gård för oss själva en bra bit från trafiken.

Efter en del funderande köpte vi ett vitt koppel och bestämde att Zigge skulle få gå med näbbarna längst fram i tåget. Gick sådär på genrepet men när det väl var dags så drog han i vart fall åt rätt håll… Kom till sist till ”sin plats” och tappade där snabbt allt intresset utan la sig i skuggan av mina bestmen. Att det var 5:e dagen i rad med mer än 25 grader och att han hade tillbringat ett par timmar med att hälsa på alla gäster gjorde sitt till!

Resten av kvällen och natten gled han runt och höll koll på att alla hade det bra, lekte lite med de andra hundarna (som stod bundna) och ansträngde sig att vara så söt som möjligt – han verkar gilla fester den lilla smörisen. Värmen var dock ett klart problem så han ville inte vara med och dansa med oss andra…

Nu slipper Zigge i vart fall att leva med en familj i synd :-)

Hänt sen sist

Att det ska vara så svårt att hålla bloggen vid liv… men nu blir det ett litet ryck igen!

Vi har haft en del att stå i sen sist med framför allt fokus på bröllop för familjens tvåbeningar och allmän sommaryra för Zigge.

Vi har i vart fall gått klart unghundskursen på brukshundsklubben och kan konstatera att vi har lärt oss lite grand men att det finns mycket kvar att göra. Nya vanor och tydligare krv har gett bättre kontakt mellan oss och han är lite mer tillgiven. Men att komma på inkallning när något annat lockar är inte aktuellt, när vi ropar så stannar han till och kollar direkt om något annat kan vara på gång i närheten – är det inte det så kissar/ nosar han först lite innan han kommer släntrande… Mer att jobba på alltså.

Själv har jag äntligen fått en telefon med vettig kamera... HTC S 710 är fina grejor :-)