Bilen

När vi körde hem med Zigge från kenneln satt han och gnällde i Vickans knä. Vi tänkte givetvis att han saknade sin gamla familj.

Nästa gång vi satte oss i bilen började han gnälla direkt då vi rullade igång. Vi försökte skoja bort hans oro och talade glatt till honom och busade och klappade i tron att han skulle tycka det var kul med bilen. FEL!!!!!!!!

Efter att ha konsulterat vår fantastiska uppfödare Monika fick vi beskedet att vi gjort saken värre. Rätt metod är att sätt honom i en väska, sätta på radion, bita ihop och köra tillshan lugnar ner sig.

I går körde jag två turer med honom, han skrek så både hjärta och öron höll på att brista. Men plötsligt så blev det tyst och han la sig ner och somnade. Andra turen var likadan, tror att han tystnade tidigare den gången.

Imorgon blir det troligen elddop i form av 60 mil ner till Skåne – efter det lär han i vart fall vara van vid bilen. Öronproppar tas i vart fall med!