Varför Lundehund?

När vi väl bestämt oss för att kolla upp möjligheterna att skaffa hund snubblade vi på bokrean över en bok med massa hundraser beskrivna. En kväll då vi låg och tittade i den noterade vi de smarta symbolerna som visade vad som var signifikant för rasen. Man såg exempelvis om rasen krävde mycket pälsvård eller motion, om den har stark jaktinstinkt eller var väldigt vaksam, om den tålde kyla och om den passade med barn och i lägenheter.

Vi började då om i boken och skrev upp alla som passade vår vision. Av alla hundratals raser hittade vi bara 6 st. som verkade helt rätt för oss. Vi ville ha en hund som var möjlig att ha med på flyget (max 9 kg), inte krävde en frisör, som gick bra med barn, som kunde följa med på fjället både vinter och sommar, som trivdes i lägenhet, som inte krävde allt för mycket aktivering, som inte var allt för vaksam, dessutom vore det skönt om jaktinstinkten var begränsad och givetvis att den i vårt tycke såg bra ut.

Efterforskningar på nätet och de olika rasklubbarnas hemsidor gjorde att vi snannt kunde stryka ytterliggare några raser. Ju mer vi läste desto mer började vi falla för en ras vi aldrig hört talas om innan. Det finns 80 – 100 lundehundar i landet och utanför norden förkommer de bara i enstaka fall.

Man kan ju inte bara sitta och dagdrömma om en internetkärlek sådär så vi kontaktade helt enkelt närmaste kennel och fick jackpot direkt då vi genast blev bjudna hem till den fantastiska Monika och kennel Mountjoy i Spånga (se länk bredvid). Hon hade 3 Lundehundar hemma och de var så otroligt trevliga. Efter ett långt besök där vi ställde 1000 frågor och fick bra svar och (tro jag) blivit utfrågade vi också fick vi veta att det minsann väntades 2 kullar inom kort och om vi ville ha en hanne och det föddes en sådan så kunde vi tinga en. Vi lyckades vänta 2 dagar innan vi anmälde vårt intresse och sedan var saken klar. Ännu ångrar vi oss inte :-)